Ja, jag gjorde rätt för mig. Det är slut nu.

Och det känns så fruktansvärt jävla... underbart! AH! Hela mitt inre bara jublar, jag mår som en kung!

Det har ju legat rätt länge i luften det här, men vi bara.. pratade, det var väldigt odramatiskt, några tårar här och där, men annars väldigt sansat och bra.

Bara för att någonting förändras, som våra känslor, så betyder det inte att det tar slut, nödvändigtvis. Jag skulle fortfarande gå genom eld och vatten för hans skull, ge mitt liv för honom. Och han betyder så enormt mycket för mig, och har gett mig så otroligt mycket här i livet. Jag älskar honom nog fortfarande, men inte på det sättet, utan som en vän.

Dock hade vi sex, många kyssar och mycket närhet. Och det kändes inte konstigt eller skumt på något sätt. Och som det ser ut så kommer vi fortsätta vara vänner, with benefits.

Jag hoppas att han aldrig försvinner ut ur mitt liv.

Nu känner jag mig fri, fri att göra vad jag vill, samtidigt som jag fortfarande kan få närheten från honom, så jag slipper känna mig ensam. Kan det ens bli bättre?

<333

Nu kommer bästistjejen snart hit, vi kommer nog bara prata, röka och lyssna på musik.

Omg.

Jag får hångla med folk igen!
Tänker njuta av singellivet länge nu känner jag, jag har kärlek av mina vänner, och närheten får jag av honom. Just nu känner jag mig så.. lycklig. Det här är så lagom, jag vill varken ha mer eller mindre.

<3

Vilka kläder ska man ha på sig dagen då ens 1-åriga förhållande kanske, förmodligen och antagligen lär ta slut? Helvete.

Jag är så jävla osäker, på allting. Jag hoppas att han lämnar mig, att han säger något om att "det här fungerar inte". Så jag slipper behöva välja.

Dricker nu äckligt te min mor lurade i mig. Det smakar svett.

Nu däremot är jag riktigt misslyckad. Jag avskyr det här "livet".

Jag gillar den kyliga känslolösa stämningen mellan oss. Jag hoppas han tänker ge mig "dåliga" nyheter. Eller, jag är inte säker, kanske inte.

Förvirrat som vanligt.

Morgondagen visar.

Jag är misslyckad, inte så förfärligt, men tillräckligt.

Läkaren gick varen bra eller dåligt, jag fick prata lite och ska lämna några prover på fredag.

Blablablabla, bortkastat ungdom, bortkastat liv?

Har köpt en massa filmer idag dock, det känns bra!

Nya tag imorgon. Eller idag. Nu jävlar.

Som jag ju aldrig sagt så många gånger förut? Jag klandrar ingen som är skeptisk, jag är skeptisk. Skeptisk till att jag kan klara av någonting öht, egentligen. Men bara för det tänker jag inte sluta försöka, jag vägrar.

Såeh.

Idag konfronterade jag honom, på sms. Jag vet inte, jag tycker mest det är jobbigt, jag vet ingenting, jag vet inte vad jag känner, vad jag borde känna eller... nej, ingenting. Han kanske inte menade det så illa? Kanske är han den enda för mig?
Fan. Jag är så jävla rädd.

Och imorgon, idag, WHATEVER, så ska jag träffa läkare. Läskigt, jag orkar inte direkt bry mig. Orkar inte ha höga förväntningar, så trött på förväntingar som går i kras, målribbor jag sätter upp men inte fixar. I slutändan blir man ju alltid bara mer förstörd i vilket fall som helst, har jag gjort några framsteg? Trots alla piller och psykologer? Vissa kanske är hopplösa fall.

Idag har jag haft en helt okej söndag, trots allt. Med bästisflickan och S, vi gick ut i mörkret och badade i en å, och kollade nyss på Titanic, jag var ensam om att lipa. Så jävla vacker film, kärleken, skratten, misären, alla historiskt korrekta detaljer, allt! Den är så jävla fantastisk.

Hjärtlösa bastards som inte grät! Haha, nej, inte.

Nu borde jag väl egentligen sova. Men jag känner mig inte trött, snarare ensam och ledsen. Ångest som länge har bubblat och tryckt, och ikväll trodde jag att jag skulle få hemmet för mig själv, jag och rakbladen. Men bästisflickan och S sover över, i mitt rum. Så det går inte. Och det driver mig till vansinne, klåda över hela kroppen och hjärtklappningar.

Vet inte hur många gånger jag önskat livet ur mig själv idag. Men jag vet att jag är en labil människa, och just nu extremt känslig, och därför är detta bara flyktiga önskningar som inte borde respekteras. Och ja - jag är fortfarande fullt medveten om hur patetisk jag är, påminnelser är slöseri med energi, jag är så jävla medveten om det att huvudet snart går i bitar.

Jag vill inte må såhär, jag vill vara så mycket bättre.

Nu är klockan väldigt sent. Eller väldigt tidigt, hur man nu ser på saken.

Och jag borde sova, egentligen.

Åh gud. Jag är fet, fetare än jag varit på fruktansvärt länge, någonsin? Möjligt. Men nu är jag också peppad att bli av med det, de överflödiga kilona som deformerar min kropp till vidriga proportioner.

Jag står inte ut med att se ut såhär, det är verkligen vidrigt.

Helgen har varit mysig. Fredagen har jag redan skrivit om, lördagen.. idag, eller igår, tekniskt sett igår, har jag spenderat med bästistjejen, hon sover över igen.

Vi har mest suttit i mitt fönster och pratat och rökt i flera timmar, helt underbart, och kollat på en film som vi hyrde.

Nu ligger hon och sover. Och jag är - uppenbarligen - vaken, men jag borde sova.

Har bestämt mig för en konfrontation med pojken. Jag borde nog sätta punkt för relationen helt, egentligen, det är rådet alla jag pratar med ger mig, och som jag nog vet innerst inne är rätt. Men det är svårt, och jag förstår inte hur jag ska klara mig ensam, jag gör inte det, vem annars skulle vilja ha mig?
Jag förtjänar ingen alls, men jag har någon, är det inte dumt att rata honom då?

Fast jag började prata med en snubbe idag på en sida, hur fin som helst verkligen.

Och så visade det sig att en kompis till mig på skolan är bög, jag tappade hakan helt, han som är typ.. den manligaste någonsin, hårdrockare och allt haha! Men se på fan, han ska flytta till Finland till sin kille nu, hoppas verkligen det går bra för honom, lite avis faktiskt, låter ju skitcoolt att göra en sån grej.

Jag funderar ibland på att bara sticka jag med, någon annanstans, till nytt folk, nytt land eller ny stad, börja om liksom. Men vem säger att det skulle bli bättre för det?

Jag kan flytta till dig Caspian<3 Så kan vi leva tillsammans, stänga in oss från den deprimerande världen man blivit född till, sen kan vi se på tecknade filmer hela dagarna, bygga kojor och fläta håret på varandra och vara lyckliga.<3

Om ändå liksom ;p

Börjar bli lite sjuk i huvudet nu (fläta håret??) så ska ta och sova lite. Vilken jävla våldtäkt på dygnet det här blir, måndagen kommer bli en terror, men vad är det annars man har måndagar till?

/Charambleu

Idag har varit en bra dag.

Blivit runtskjutsad i en kundvagn av F, tillsammans med en annan kompis. Det blev lite trångt, och gjorde lite ont, men det var roligt.

Har varit lite halvt bitter idag annars, som vanligt. Vill bara glömma, dig, din fina, dumma jävel.

Nu sitter jag och kollar på porr på TV med bästis, det är lite roligt, vi skrattar ganska mycket. Sjuk humor much?<3

Hoppas morgondagen blir bra den med, jag mår så mycket bättre när jag slipper vara ensam.

<3

Jahaja. Nu sitter pojken och skriver helt obefogade saker om mig på internet, stämplar mig som borderline och hittar på en massa saker. Kallar mig galen. Kanske inte lika obefogat, men han gör det här helt öppet, inte ens anonymt. Jag vet också att många av de som tar del av det han skriver vet vem jag är.

Sårad är jag, ja. Men jag antar att jag inte är så mycket bättre själv som sitter och skriver här vad jag känner om honom osv, men jag vill fortfarande försvara mig med att jag är anonym, att jag bara skriver om mina känslor och tankar, och att jag inte lämnar ut honom, med en massa extra påhitt bara för att fiska sympati.

Inte matar folk med lögner, påhitt, alltför personlig fakta om MIG och vilda spekulationer om mig och kallar mig för galning, helt oanonymt på ett diskusionsforum.

Att konfrontera honom vore en idé. Men å andra sidan är jag ju nyfiken på vad mer för dumheter han kan komma upp med, och det skulle han ju knappast skriva om han visste att jag läser det han skriver.

Vad destruktivt, egentligen. Jag BORDE ju bara säga vad jag känner så fort som möjligt.

Fyfan.

Nej.

Jag har verkligen svårt att se hur det här skulle kunna gå ihop i slutändan. Ett förhållande behöver kärlek och respekt, han saknar respekten, och jag kärleken.

Lite bitterfitta-varning över mig ikväll, men jag mår ändå relativt bra. Längtar tills morgondagen, längtar tills F.

<3