Hedvig är min nya kärlek, varför ska jag ha en kille när jag har min fantastiska supermobil, HUHH?

Jag är duktig, tom och ren. Låt det fortsätta så i all oändlighet, tack?

Ge mig slutet av månaden, ge mig pengar till allevo och sprit, NAO PLZ. Låt mig få släppa loss lite igen, jag skiter i om det innebär sjukhus eller alkoholförgiftning, det är det värt.

/Frusen men glad Edgar

Hemma från stan, bästis stannade hemma pga mensverk, kanske dyker upp senare, kanske inte.

Trevligt hade vi iaf, fotograferade med Hedvig och töntade oss, spanade in snygga killar på stan.

Nu är jag hemma. Uttråkad och känner mig ensam, och mina kläder har kletat sig fast i mig, nasty.

Trött är jag också, och sötsugen, bleh.

Jag hade iag gått ner sen igår, trots att jag failade lite på kvällen. Hooray!

Hoppas bästis kommer, jag vill inte vara ensam, vill ligga i min säng och krama på någon och kolla på film eller bara prata, och hon är bra på båda delarna.<3

/Charambleu

Idag är ganska så bra! Jag känner mig rätt bra, för bra för att låta mat förstöra det. Än, iaf.

Hade en okej skoldag, det blev slagsmål och en kille blev slagen blodig ;/ Det gillade jag inte, obehagligt, blod överallt var det. Men.. bortsett från det var det bra, jag hade det kul med Hedvig.

Har faktiskt rätt många klasskompisar som är okej, och många vill vara med mig, lite bra för självkänslan sådär. Känner mig rätt.. bra, idag, fet ful och motbjudande som alltid, men ändå, jag har en insida också, och den trivs jag lite med idag. Mitt sätt att tänka och känna, jag gillar det lite idag.

Blev inget möte med socialen idag, så nu har jag en massa tid att döda.. men vad ska jag göra? Är jag bara hemma kommer det sluta med något dåligt, så jag borde träffa någon, synd att alla slutar så sent bara. Klockan är fan bara kvart över ett, känns mycket senare.

Lästa F's blogg och blev lite ledsen. Märks att det förflutna verkligen påverkar en starkt..

Men jag vill ändå tro att jag har lämnat mitt förflutna bakom mig, en barndom i en alkoholistfamilj, att ha blivit sexuellt utnyttjad. En psykolog skulle säkert hävda att jag har obearbetade barndomstrauman, men w/e, jag känner inte att det påverkar mig längre. Det fanns en period då jag var helt uppslukad av tanken på hämnd, då jag konstant hade sönder saker, skadade mig själv, hatade alla och såg mig själv som ett offer. Men inte längre, jag har kommit över det, det som har hänt har hänt, och det finns ingenting jag kan göra åt den saken.

Så nu försöker jag att blicka mot en framtid full av kompisar, vilda fester och klubbar istället, ska även få skolan och framtiden att fungera på ett hörn. Även om det ibland är sjukt svårt att hålla sig fast vid det fina, så ska jag försöka. Det är inte så viktigt om jag lyckas eller inte, egentligen.

Jag ska fortsätta vara pojken alla ser mig som, den positiva optimisten, skämtandes och stöttande, som klär sig i färgglada kläder med svampbob-tryck och inte har några problem i världen, och som av misstag råkar dricka lite för mycket varje gång det blir fest. Jag gillar den rollen, även om det mestadels bara är en stor fet lögn. Jag borde ha gått teater i gymnasiet.

Kärlek lägger jag på hyllan, världen får lägga kärleken på de fina människorna som det är tänkt. Jag är den där fula som duger som bästa vän, men aldrig någonting annat. Får väl söka min bekräftelse via avskum som vill dra in mig på muggen på krogen, alltid något ändå.

Och vänner är det finaste på jorden, jag har så fina vänner att det är otroligt. Så VARFÖR kan jag inte sluta vara bitter över kärleken? Jag har så det räcker.

Kärlek Schmärlek.

Nu tror jag att jag ska skära upp min mage och hoppas på att fettet väller ur mig, det kanske funkar? Sedan ska jag åka ner på stan och träffa bästis blev det just bestämt.

Pusshejs

//Charambleu