Nya tag imorgon. Eller idag. Nu jävlar.

Som jag ju aldrig sagt så många gånger förut? Jag klandrar ingen som är skeptisk, jag är skeptisk. Skeptisk till att jag kan klara av någonting öht, egentligen. Men bara för det tänker jag inte sluta försöka, jag vägrar.

Såeh.

Idag konfronterade jag honom, på sms. Jag vet inte, jag tycker mest det är jobbigt, jag vet ingenting, jag vet inte vad jag känner, vad jag borde känna eller... nej, ingenting. Han kanske inte menade det så illa? Kanske är han den enda för mig?
Fan. Jag är så jävla rädd.

Och imorgon, idag, WHATEVER, så ska jag träffa läkare. Läskigt, jag orkar inte direkt bry mig. Orkar inte ha höga förväntningar, så trött på förväntingar som går i kras, målribbor jag sätter upp men inte fixar. I slutändan blir man ju alltid bara mer förstörd i vilket fall som helst, har jag gjort några framsteg? Trots alla piller och psykologer? Vissa kanske är hopplösa fall.

Idag har jag haft en helt okej söndag, trots allt. Med bästisflickan och S, vi gick ut i mörkret och badade i en å, och kollade nyss på Titanic, jag var ensam om att lipa. Så jävla vacker film, kärleken, skratten, misären, alla historiskt korrekta detaljer, allt! Den är så jävla fantastisk.

Hjärtlösa bastards som inte grät! Haha, nej, inte.

Nu borde jag väl egentligen sova. Men jag känner mig inte trött, snarare ensam och ledsen. Ångest som länge har bubblat och tryckt, och ikväll trodde jag att jag skulle få hemmet för mig själv, jag och rakbladen. Men bästisflickan och S sover över, i mitt rum. Så det går inte. Och det driver mig till vansinne, klåda över hela kroppen och hjärtklappningar.

Vet inte hur många gånger jag önskat livet ur mig själv idag. Men jag vet att jag är en labil människa, och just nu extremt känslig, och därför är detta bara flyktiga önskningar som inte borde respekteras. Och ja - jag är fortfarande fullt medveten om hur patetisk jag är, påminnelser är slöseri med energi, jag är så jävla medveten om det att huvudet snart går i bitar.

Jag vill inte må såhär, jag vill vara så mycket bättre.

 

Caspian

28 september 2009 10:37

Jag är inte skeptisk, jag vet att du klarar det om du bara verkligen vill och försöker älskling

http://cthinspo.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Världens ångestattack imorse, skrekgrät ned i kudden och fortsatte med min orytmiska panikattack inne i duschen. Det känns som att jag dör, hela tiden. Jag orkar inte mer, och jag vill inte ens. ...

Mor kom hem. Och visst blev hon arg och ledsen. Jävligt konstigt. Jag var nog naiv som trodde att jag gjorde ett bra jobb med lägenheten efter att ha städat och torkat golv, för det såg ju fortfarande långt ifrån bra ut. Det är dumt, samtidigt so...

Gårdagen blev vansinnig. Hade så otroligt kul, min lägenhet blev helt smockad med människor. Bjöd hem en random jag hittade i affären. Blev full, och hade sjukt svårt att hålla tassarna borta från fina killen. Han. Är. Sjukt. Fin. Som tur var...

Det är sådan grymt stor skillnad mellan teori och praktik. Man kan "vilja" så extremt mycket, men när det väl gäller så har man en massa spärrar som hindrar en, håller en tillbaka. Alla har väl någon gång tänkt att de vill göra någonting dumt, ut...

Underbar kväll idag. Var hemma hos exet. Han är hur underbar som helst. Av någon anledning gör det inte så värst ont att han inte tycker om mig på samma sätt som jag tycker om honom. Jag vet inte varför, kanske för att jag ändå vet att jag betyde...