Jahaja. Nu sitter pojken och skriver helt obefogade saker om mig på internet, stämplar mig som borderline och hittar på en massa saker. Kallar mig galen. Kanske inte lika obefogat, men han gör det här helt öppet, inte ens anonymt. Jag vet också att många av de som tar del av det han skriver vet vem jag är.

Sårad är jag, ja. Men jag antar att jag inte är så mycket bättre själv som sitter och skriver här vad jag känner om honom osv, men jag vill fortfarande försvara mig med att jag är anonym, att jag bara skriver om mina känslor och tankar, och att jag inte lämnar ut honom, med en massa extra påhitt bara för att fiska sympati.

Inte matar folk med lögner, påhitt, alltför personlig fakta om MIG och vilda spekulationer om mig och kallar mig för galning, helt oanonymt på ett diskusionsforum.

Att konfrontera honom vore en idé. Men å andra sidan är jag ju nyfiken på vad mer för dumheter han kan komma upp med, och det skulle han ju knappast skriva om han visste att jag läser det han skriver.

Vad destruktivt, egentligen. Jag BORDE ju bara säga vad jag känner så fort som möjligt.

Fyfan.

Nej.

Jag har verkligen svårt att se hur det här skulle kunna gå ihop i slutändan. Ett förhållande behöver kärlek och respekt, han saknar respekten, och jag kärleken.

Lite bitterfitta-varning över mig ikväll, men jag mår ändå relativt bra. Längtar tills morgondagen, längtar tills F.

<3