Han är tydligen fortfarande lite upprörd över att jag gillat någon annan. Jag lämnade honom förut och vet fortfarande inte om jag gjort rätt i att återvända till honom. Han klämde, drog och slog på min arm tills jag blödde igenom kläderna ikväll, och har nu åkt hem igen.

Jag antar att jag inte förtjänar någonting bättre, jag vågar inte ens hoppas på något bättre.

Min lycka har sinat nu, och jag vet inte riktigt vad jag känner eller vill. Känner mig mest tom inuti. Ensam.

Först av allt, tack för din kommentar J :) Det känns alltid bra att någon uppskattar något man gjort, danke<3

Idag är en bra dag, helt strålande.

Vaknade, försov mig lite, eller ja, missade bussen, och sedan så kom inte de tre nästa bussarna.. och är det någonting jag inte tycker om så är det att komma för sent, och tack vara skitbussarna så blev jag jävligt försenad, så jag hoppade första lektionen helt istället.

Satt på en bänk på stan, rökte och tittade på folk, och kände mig ändå väldigt nöjd.

Skolan var trevlig, allt flöt på bra och jag har varit på toppenhumör så gott som hela tiden. Blev bättre kompis med en brud i klassen, hon avslöjade att hon vill para ihop mig med en kille på estetlinjen på samma skola, det verkar intressant. Men vet inte riktigt vart jag ska med pojken just nu, han kommer hit ganska snart.

Jag försöker känna efter och känna efter, men jag känner inte så mycket, försöker göra återupplivningsförsök på kärleken, men jag tror att det snart kan bli dags att dödsförklara den.

Jag känner bara.. tomhet, typ.

Men jag är peppad åtminstone! Peppad och glad. Jag vill aldrig mer skada mig, jag hör inte hemma på mitt badrumsgolv i ångesthav, jag hör hemma på stan, utomhus, traskandes med en cigarett eller på en bänk med näsan i en härlig bok. På ängar med vänner, skratt och lycka.

Hullet ska av, SKA av. Nu får det vara slut på att falla tillbaka i misslyckanden, bara för att det är där jag har min trygghet, det är så fel. Jag vet ju att jag tar ett steg längre bort från lyckan varje gång.

Blablabla, osv.

<3