Hej.

Dagen blev bättre ändå, satt på mitt rum och kände mig lite mysig på golvet, med laptopen, Hedvig inkopplad i högtalarna och dunderhög musik.

Gick ut i köket för att hämta lightläsk, morsan satt med en kompis till henne där, jag såg att hon hade gråtit. Förstod att det var pga mig. Gick tillbaka till mitt rum och mådde inte lika toppen längre. Jag vill inte få henne att må dåligt.. ingen alls, helst.

Satte mig igen och kände mig ensam, ville ha sällskap av någon, så jag messade min fina grannflicka som bor en trappa upp.

Hon kunde komma, tills dess satte jag mig i fönstret och kedjerökte, mådde sådär.

Men det blev genast bättre så fort hon kom. Jag älskar verkligen henne, hon är en av de få som jag kan prata med face-to-face. Det är synd att jag inte umgås mer med henne, skulle vara kul att festa ihop med henne tror jag, så hyper som vi kan bli bara när vi är nyktra liksom.

Det var skönt med sällskapet iaf, vi pratade och lyssnade på musik.

Det var lite pinsamt att släppa in henne i mitt rum dock, saker och kläder överallt, lort och obäddad smutsig säng. Mitt rum är deprimerande, men jag orkar inte lyfta ett finger för att ändra på det. Som mor säger, rummet återspeglar hur man mår.

Jag ser också väldigt ofräsch ut, skulle behövt raka mig för evigheter sedan, skiter i att fixa mig öht och bara.. ugh. Orkar inte, pallar inte, vill bara sova.

Imorgon ska jag hur som helst träffa F. <3! Saknar henne som attan. Lördag ska jag träffa fästmö<3

Ser ut att kunna bli en bra helg, må det fortsätta så.

<3

Känner mig konstig idag.

Skolan var inte så helkul, jag var väldigt frånvarande och fick inte så mycket gjort alls.

Nu misslyckas jag också.

När jag kom hem så möttes jag av en konfrontation - madre hade hittat mina lakan som var helt nerblodade. Jag orkar inte.. så nu ska jag antagligen få träffa en läkare senare. Men. Det är nog egentligen en bra sak, för jag vill ju bli tagen på allvar, och jag vill få må bättre.

Men nu känner jag bara hur energin har runnit av mig fullständigt.

Hur har jag ens hamnat här frågade jag mig idag. Hur kunde jag tillåta mig själv att sjunka såhär lågt? Jag som en gång i tiden faktiskt till och med respekterade mig själv.

Vill bara få sova bort mitt liv just nu.

Trots allt så känner jag mig ändå lite okej just nu, men för trött och ointresserad för att analysera vad i helvete det nu kan bero på.

Hoppas alla hare bra.

<3