Igår var strålande och magisk. Jag älskar F. Hur kan hon betyda så jävla mycket för mig? Jag vet inte ens själv, hon blev bara superbäst på en gång. Hon är en underbar vän.

Hon upptäckte mina armar, och rengjorde de åt mig (hade inte mycket att säga till om), vi pratade lite, och busade en massa, spökade ut oss och gjorde staden osäker.

Fan vad jag älskar er, ni är bäst, verkligen bäst. Ni gör mig lycklig.

Jag ska försöka strunta helt i mat. Alltså, strunta i att strunta i den, strunta i vad jag stoppar i mig. Jag kommer alltid vara ful, äcklig och missbildad. Men vänner har man ändå, och det räcker åt mig, kärlek kommer jag aldrig att få.

Men jag älskar er.

<3