Hatar när personerna som knullar i porr glor in i kameran och... ja, spelar ingen roll vilket ansiktsuttryck de har, just att de tittar in i kameran sabbar allt. Som att de försöker posera, det känns inte alls verkligt och jag tror inte på det. Tror jag inte på det = osexigt.

Vilket vulgärt inlägg. Men ändå.

Jag tänker nog ovanligt mycket på sex nu för tiden. Skulle vilja testa något nytt, sex på en annan plats eller varför inte en trekant?

För att byta ämne totalt.

Jag har svårt för att leva ut mina tankar och känslor, jag har kommit på att jag ständigt projicerar en annan bild av mig själv till omvärlden, och blir ju givetvis mera dömd och utvärderad efter den. Tror det mest började med att jag inte ville tynga folk med mina problem, liksom "vara jobbig" med mina tankar, rädslor och problem osv. Jag vill ju bli uppfattad som glada killen, som gärna lyssnar på andras problem och stöttar, som gärna festar och har kul och får allting att gå ihop. Det har väl fått sina konsekvenser att leva lite dubbelliv, istället för att prata rakt ut om vad jag känner och tänker har (är) jag mellanåt dryg, orättvis, kylig och elak i sättet. Missbrukat alkohol också (inte för att jag är alkoholist, dricker inte alls ofta, men när jag väl gör det blir det nästan uteslutande i destruktivt sätt). Alkohol har verkligen blivit ett sätt för mig att kommunicera med omvärlden om mina känslor, och det blir aldrig fint, eller på ett särskilt värdigt plan... 

Nu för tiden känns det liksom inte naturligt alls att ens försöka prata och bete mig utefter vad jag känner, jag kopplar snarare omedelbart till vad den "framprojicerade Edgar" skulle göra i den situationen. Skitsvårt att beskriva, men jag vet bara inte hur jag fullt ut ska kunna vara mig själv, för jag har byggt upp någon annan vid sidan om litegrann. En person som är mera folkkär, snäll, glad och allmänt mera positiv och entuasiastisk till omvärlden, som mår bättre öht.

Varför skulle någon tycka om den bittra, negativa, livströtta, rädda personen som bor inuti skalet? Spelar ingen roll hur mycket jag förnekar för andra, eller ens mig själv att det är så till stor del jag är, det ändras inte.

Därför känns det nervöst att träffa nya psykologer och läkare som ska just utvärdera mig. Jag vill så naturligt ge intrycket av att jag är helt okej, att jag mår så mycket bättre än vad jag gör.

Känner mig lite som en komiker. Försöker göra folk till lags hela tiden. En glädjehora.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Världens ångestattack imorse, skrekgrät ned i kudden och fortsatte med min orytmiska panikattack inne i duschen. Det känns som att jag dör, hela tiden. Jag orkar inte mer, och jag vill inte ens. ...

Mor kom hem. Och visst blev hon arg och ledsen. Jävligt konstigt. Jag var nog naiv som trodde att jag gjorde ett bra jobb med lägenheten efter att ha städat och torkat golv, för det såg ju fortfarande långt ifrån bra ut. Det är dumt, samtidigt so...

Gårdagen blev vansinnig. Hade så otroligt kul, min lägenhet blev helt smockad med människor. Bjöd hem en random jag hittade i affären. Blev full, och hade sjukt svårt att hålla tassarna borta från fina killen. Han. Är. Sjukt. Fin. Som tur var...

Det är sådan grymt stor skillnad mellan teori och praktik. Man kan "vilja" så extremt mycket, men när det väl gäller så har man en massa spärrar som hindrar en, håller en tillbaka. Alla har väl någon gång tänkt att de vill göra någonting dumt, ut...

Underbar kväll idag. Var hemma hos exet. Han är hur underbar som helst. Av någon anledning gör det inte så värst ont att han inte tycker om mig på samma sätt som jag tycker om honom. Jag vet inte varför, kanske för att jag ändå vet att jag betyde...