Idag var skolan seeg. Var dödstrött. Men jag klarade min redovisning superbra, alltid något.

Gick runt på stan med exet, han bjöd på te.

Jag vet inte... hur hälsosamt det är för mig att vara vän med honom ändå. Men inget är lika läskigt som ensamhet, ju.

Och hoppsan. Jag trixar visst lite ändå. Men jag trivs ju. Och jag orkar inte.

Träffade en vän på bussen på väg hem också. Hon är klok. Hon har ställt den största tankeställaren i mitt huvud någonsin, i ettan i gymnasiet när jag möjligen mådde som allra sämst, och bara var inne i svart tänkande, så vrickade hon hjärnan på mig.

"Allting verkar ju inte bara meningslöst. Allting ÄR meningslöst."
"...Men... Varför måste allting ha en mening?"

Jag hittade inget svar då, och jag hittar fortfarande inget bra svar på den frågan. Hur många gånger har den inte rullat i mitt huvud? Men jag tycker verkligen om att jag inte har något svar, det gör mig glad.

Saker och ting måste inte ha någon mening. Jag kan leva ändå.

Nu ska jag vara social med bästis. Pusshej~