Psykologer borde råda en att ta rökpauser för att må bättre. Allvarligt.

Från att suttit och lipat som en bebis på toan står jag och nästan dansar på balkongen (okej, jag medger att den jävla kylan bidrog till att jag fick röra mig lite). Mår så bra av att "pausa" lite och bara stå och tänka, eller inte tänka, vilket som.

Tyckte om vad exet sa om mig och låten true colors, så det levde jag på en liten stund.

Har gjort en engelska uppgift nu, 2,5 sidor berättelse med gothiskt tema, det var lite overkill, men det är ju bara bra! Nu har jag bara de.. tråkiga sakerna kvar, typ. Men det går nog, det också.

I övrigt är jag lite förvirrad, angående en person. Får se vad som händer, eller vad som inte händer, oavsett vad så är det ju NÅGOT som händer? Avskyr när man står i vägkorsningar i livet och inte riktigt vet vart man ska ta vägen, inte alltid man har något val heller. Tryggare att vara PÅ vägen så man har läget under kontroll liksom..

Nu svamlar jag igen. Inte alltid hjärngeggan blir så fin i text.

Avskyr också att se personer jag bryr mig må dåligt. Och veta att det inte finns någonting jag kan göra åt saken. Bleh...

Nu är det helt slut mellan Exet och mig. Slut var det ju redan visserligen, men vi kommer inte ses för att ha sex och mysa heller. Det känns bara meningslöst.

Det var en fint avslut ändå, jag grät ögonen ur mig under gårdagen, och han sov över. Jag sa att det här kommer bli den sista gången vi ses.

Han sa att han älskar mig, jag förstår det inte riktigt. Han vill ju inte vara med mig? Men han menar på att vi inte funkar ihop.. gah, jag behöver hitta mig en riktig förhållande-person, någon som också tycker att man ska jobba sig över svårigheterna och olikheterna, istället för att bara ge upp..

Man kan väl aldrig förvänta sig att två personer ska funka ihop som två pusselbitar hela tiden, men passar man inte får man väl se till att banka lite extra, så glider nog bitarna på sin plats. Problem är till för att lösas.

Folk ger upp för lätt.. nåja, det var ett underbart år med honom, det bästa i hela mitt liv.

Och nu är jag äntligen helt redo att gå vidare, antingen för att ruttna bort i ensamhet, slyna mig med randoms på kroger eller några killar som jag egentligen inte gillar, eller hitta någon speciell som faktiskt vill ha mig. Sista alternativet är att föredra, men också svårast såklart, svårt för många, svårt om man är i min livssituation kanske.

Kärlek är svårt, men den upptäckten gör mig väl inte direkt till någon Einstein, det är väl någonting alla vet om vid det här laget.

Hade ju för övrigt dubbelbokat mig idag, men jag avbokar allt, avbokning @ LIVET. Ugh. Har verkligen ingen lust eller ork till att göra någonting idag, vill bara ligga i min säng och vara. Men borde ju göra läxor, ska nog försöka se till att göra det också..

Allmänt ointresserad inställning till allting idag, kanske de lika gärna skulle fått sin vilja igenom och lagt in mig? När jag mår såhär superduper så är det lite frestande med tanken att få ligga i ett litet rum med nummer på dörren i en kliniskt vit säng och sova, instängd från resten av världen, och bara få bry sig om sig själv.