Hejsan, vad trött jag är!

Jag och bästis stannade uppe hela natten, kollade bl.a på skräckfilm. Men trots detta har idag-dagen varit helt okej om inte bättre!

Antagligen väldigt överkänslig - men jag råkade aldrig ut för någonting att överreagera på, så det var ju nice. Var annars väldigt död i skolan (hade dock inget att göra, på de två sista lektionerna då vi såg på film så låg jag och sov).

Flummig och lite hyper annars.

Efter skolan fann jag på något krångligt vis ork att träffa F. Fast först träffade jag av en slump på min syster, hon log flirtigt och sa något i stil med "en liten fågel viskade minsann i mitt öra att du har någon speciell person att ta hem till mig för att få godkänd *wink wink*". Fattade ju att hon syftade på exet, så där kändes det lite som att en inre tegelstensmur rasade rakt över mig. "Nej, det har jag faktiskt inte.."

Whatever.

Såg en annan ruskigt fin kille på stan idag dock, som jag vet har kollat upp mig rätt mycket, är gay, och kunde dessutom lägga märke till i ögonvrån hur han vände huvudet över axeln flera gånger för att kolla på mig. Visst finns risken att han gjorde det för att, jag vet inte, kolla hur superful en människa faktiskt kan vara, men tänker försöka tänka positivt. Bli mera på själv istället för att bara vänta på att saker ska hända... om... jag vågar.

Vad har jag att förlora?

Träffade F, vi skuttade runt på stan lite hit & lite dit (vi gaddade oss inte idag för bruden som skulle tatuera oss har fått halsfluss, men det blir eventuellt nästa vecka, bara det inte rinner ut i sanden!), och vi fungerar lite som en snöboll som rullar fram och bara växer. Folk som känner oss kommer fram och hänger med, och så kommer folk som känner det folket, osv osv.
EMOBOLL! >_< Men jag hade ju åtminstone F, och E, och Kim. Fruktansvärt roligt, sen några andra "Helt Okej-roliga". Och en ful liten jobbig bög med overkligt fula kläder som alltid ska vara i ansiktet på en. Hm.. brukar ej uttrycka mig så elakt, men då jag vet att han är intresserad/tänd på mig så blir jag helt GWRAAH, för inte ens efter tre vodkor skulle jag sänka mig till den nivån. Och då har jag ändå tappat omdömet rejält på fyllan tidigare.

Gav Kim en liten limegrön leksaksgroda som bara råkade hitta ner i min ficka på BR. Hon blev glad och satte klistermärken på mig, sedan ägde jag skiten ur ett TVspel på BR (visserligen var det ett Nalle Puh-spel med en målgrupp på antagligen 3år eller något, men ändå).

Ja.. har haft en riktigt bra dag ändå. Skall köpa ett par färgade linser imorgon. Och så ska jag städa rummet, typ, NU.

Det enda lilla dåliga. Det är.. att om jag misslyckas lite, då tycker jag visst att jag kan misslyckas ännu mer. Och det är så fel och dåligt och svagt. Och man mår bara mycket sämre i slutändan iaf..

Man skapar egentligen bara sina egna problem, och man själv sätter gränserna för hur fantastiskt man ska vara. Detta är tänk som ibland får mig att känna mig helt misslyckad och patetisk, men mestadels peppar det mig.

Jag vet nog inte riktigt hur det är just nu.

Tydligen har de sagt på psykjouren att jag helt plötsligt tackat nej till vidare behandling. Jag fattar inte.. det har jag aldrig sagt? Känner mig ännu dummare som faktiskt tar det här på ett så jävla personligt plan, och bara vill gråta/slå sönder dem. Som vill ge upp helt bara pga det. Jävlar vilken stark människa man är, verkligen.