Hejsan hoppsan.

Mår kanon.

Hade en underbar dag hos exet, en underbar natt, och en mysig morgon/dag. Kändes så skönt att få prata om allting. Sexet var också ljuvligt. Hade saknat honom sjukt mycket

Lite förvirring råder fortfarande i min hjärna, men det är nog inte så konstigt trots allt, då det råder gott om förvirring i hans hjärna också.

Och jag vet inte.. det kändes så bra att bara få prata. Och trots att jag tänker på honom en hel del, och uppenbarligen har en massa känslor, så känns det liksom.. att jag behöver ändå inte så jävla mycket tid med honom. En, två dagar är precis lagom, är vi tillsammans längre än så börjar jag tröttna, vill få mitt private space, eller ja, en paus bara. Annars blir det lätt påfrestande.

Och även om han finns i hjärnan ganska ofta, så har jag nog inte behov av att träffa honom så vanvettigt ofta, en helg här & där.

Men ändå. Hans skratt, närhet, värme, personlighet och hjärna. Jag älskar det.

Kändes otroligt skönt att få vara där iaf, period.

Sedan träffade jag F, E, Kim och lite annat folk på stan, gick runt litegrann och åkte sedan hem.

Ska ut på krogen ikväll med dem, och S. Det blir nog kanon, ska faktiskt, helt ärligt, försöka att ta det lilla lugna ikväll, känner att jag a) orkar inte med fullt ös och superfylla och b) jag vill inte vara helt död imorgon, då det däremot kommer bli fullt ös och antagligen en kalasfylla.

Men ändå har jag inte lust att supa tills jag förlorar kontrollen, tills jag däckar eller dör, och det är ett framsteg när det kommer från min käft, HAH!

Nej men. Känner att jag vill bli mera stabil just nu, och att jag faktiskt kan fixa't. Ty jag är kung.

Har de bästa vännerna i världen, och världens finaste kille (inte för att han är MIN kille, men i mina ögon är han mer än en vän, även om jag till slut kommer behöva få släppa det också förmodligen), har en skola jag trivs med osv. Världen kan vara en fin plats sålänge man fokuserar på det som är bra. Jag står fast vid att lycka egentligen består av berusningar, inte bara av preparat dårå, kan vara i form av lyckorus från vänner, filmer, böcker, spel och allt möjligt, allt som skapar små välbehagliga dimmor i ens hjärna som får en att koppla av.

Det vi har nu, som jag inte är säker på vad det är riktigt, vad det än är, det gillar jag. Så länge jag får små doser av att bara få prata och vara nära, det betyder mycket i min vardag. Har väldigt svårt att tänka mig en värld utan dig, skulle kännas så tomt.

Hoppas det dröjer tills du tröttnar på mig, för jag VILL inte sluta älska dig, förlåt, men det känns cpknas att försöka tänka "åh, jag vill gå vidare och träffa någon annan och skaffa ett typiskt förhållande och blablabla". Har ingen lust med det. Men vem vet, när (om?) det väl händer, då kanske jag kommer vara glad över det och kanske känna mig typ.. fri, eller något, men just nu känns det inte så.

Haha, allt är så konstiga, vi är konstiga, skumma och invecklade, men jag gillar ju det? Två invecklade, olika personer i en dysfunktionell relation, jag måste ju ha en jävla skev verklighetsuppfattning som finner det tilltalande.

Ladidaa~

Nu skola jag fixa till mig lite, ska nog snart åka ner på stan en sväng.