Känner mig som en melon i min grön/svart-randiga tröja. Jag har gått upp fantastiskt mycket i vikt, vågar inte ställa mig på vågen längre. Vet att siffrorna kommer få mitt humör gå ner sig totalt. Jag behöver inte en våg för att se förändringen, se alla valkar och putmagen som ser ut att höra hemma på en gravid kvinna. Inte en höggravid kanske, men någon som är på god väg.

Det är så svårt att inte strula till det, att försöka äta på alla bestämde tiderna som anses normala. Frukost och lunch äter jag aldrig, har inte gjort det på evigheter. Mina mål, som alltid brukar vara antingen extremt stora och/eller onyttiga kläms alltid in på kvällstid, vilket ju egentligen är den sämsta tidpunkten att äta på.

Försämrad förbränning och dessutom sover jag ju oroligare om jag nyligen ätit.

Jag vet att jag vill må bra, att jag vill kunna fixa skola och vänner, eventuellt ett kärleksliv, skaffa mig en framtid utan att bli inlagd och avskärmad från allting jag älskar och behöver. Jag vill aldrig behöva bli helt översköljd med ångest, antingen den gnagande sorten eller helt plötsliga attacker. Och jag vill verkligen inte slå i botten och skada mig själv, men det är läskigt hur ofta jag ändå önskar det, hur många tankar som för mig till mitt badrum under vilka tider på dygnet som helst, egentligen.

Vill kunna passa in, hålla ihop saker med ett leende och fungera i samhället med jobb och lägenhet och hela köret. Vara en person som andra kan räkna med.

Men jag vet inte om jag vill bli fri från äs. Pinsamt och dumt kanske, men jag vet verkligen inte så varför ska jag då ljuga om det?

Tankarna finns där fortfarande, hela tiden, överallt. Mål jag sätter upp, ribbor jag river. Tankarna om vad allting innehåller, om hur mycket jag kommer att lägga på mig av att svälja den där massan.

Ljudet av folk som tuggar kan få mig att vilja kräkas, värst när ljudet kommer ifrån en själv, ekar i hela huvudet medan käkarna maler den vidriga skiten man stoppat i munnen.

Jag vill inte vara fet, vill inte vara en svag slav för hunger och sötsug. Och jag tror att det som får mig att må allra bäst här i världen, det är att ha självdisciplin, att följa mitt hjärta.

Och mitt hjärta skriker bara att vad jag sysslar med är så FEL, att bara vräka i sig såhär, att jag kommer bli en jävla valross till slut.

Om det är priset jag får betala för att "bli frisk", att sitta och vara tjock och glatt säga "jamen nu är jag frisk, tio poäng till mig!", ja då vet jag inte om det är värt det.

Nej. Helst av allt vill jag bara vända nu. Jag kan knapra medicin som läkaren lovat inte ska få mig att gå upp i vikt eller få ökad aptit utav, jag kan träffa alla mina psykologer och tjosan och försöka skruva tillbaka den lösa skruven i min hjärna.

Men mitt ätande, mina ideal och drömmar, Det är någonting de ska ge fan i.

*update

Gjorde nog en brud som jag var vän med för 100 år sedan lite pissed nu genom att vara otrevlig. Men whatever, hon betyder ingenting för mig längre och skriver konstiga närmanden.

Ooooch nu måste jag raka mig innan jag sussar, är som en stor hårboll i hela ansiktet, haha.

Mina fingrar är iskalla, och mor påpekade förresten att jag var svart under ögonen. Vi båda vet varför. jag är tommare än tomast. Men förlorad vikt är vunnen glädje, kanske att jag någon gång i framtiden slipper se så fruktansvärt motbjudande ut trots allt.

Helt magiskt dag!

Jag var låg i skolan, brydde mig inte direkt om någonting, och kunde inte koncentrera mig eller fokusera. Var iaf kvar hela dagen, minus de två sista timmarna med valfritt arbete, visste ju att jag inte kunde få någonting gjort.

Träffade en fin vän på stan, hon hade med sig ett litet bihang av folk också. Drog runt lite med dem, redan då vände mitt humör.

Sedan kom det fram en cool brud till oss, hon hade väldigt rave:iga kläder, likadana byxor som jag själv äger med D:ringar överallt på benen, sen hade hon en fin tröja från zapata, och en lite halvkinky korsett. Men kläderna var väl inte så väsentliga kanske.

Hur som helst, hon var nyinflyttad här i Eskilstuna, och kände ingen alls, men började prata med oss, och vi umgicks hela dagen.

Hon hade en sån positiv energi, och så många häftiga funderingar och intressanta saker att berätta. Hade verkligen ett annorlunda sätt att se saker och ting på, sa jävligt många tankvärda saker och... hah.. ja, är fortfarande helt fascinerad av henne! Vi bytte iaf nummer och har redan planerat att gå på gaykrog nästa månad i stockholm! ÅH, längtar redan efter denna människa igen! Mådde så bra utav henne<3