Jag kunde lika gärna ha huggit mig med en kniv i hjärtat istället för att ha kollat på 2:a januari i din bilddagbok.

Livet är inte lika roligt längre..

Åkte hem med F's illrar idag, hon & Kim ville dra med mig ut på bowling med en annan snubbe också, men jag hade verkligen inte ork eller lust till det, så åkte hem. Hit, alltså.

Nu känns det bara jobbigt, ensamt och svart. Längtar bara tills allting är över.

Är helt groteskt, pinsamt oproportionerligt stor.

...

Ska förtränga verkligheten med lite Final Fantasy nu.

Igår var störtmysig. Träffade så många mysiga människor, och jag älskar när folk är intima med sina vänner, när man liksom kan gå fram och krypa in innanför jackan på närmsta person och bara krama om den en lång stund, eller ställa sig bakom någon, lägga arma runtom den, kind mot kind, och bara vara glad. Särskilt när det går med killar, då a) det visar att de är väldigt avspända med en och b) killkramar är så mycket bättre!

Jag kan inte riktigt förstå vänner och folk som knappt kan ta i varandra, som blir generade av en kram. Eller jo, visst kan jag förstå, förstå att de helt enkelt inte vill ha något intimit i sin vänskap öht och att man såklart får respektera detta, men jag personligen kan verkligen inte förstå hur man kan vilja något sådan?? Närhet är det mysigaste som finns??

Blablabla, som om någon ens bryr sig? XD

Sen var det ju givetvis mysigt att ha en kompis över natten, less ensamhet. Fast när hon somnade blev jag lite nere, saknade honom. Det gör jag nu med iofs, väldigt patetisk. Vet inte riktigt vad det är meningen att jag ska känna och göra åt situationen, men jag gör förmodligen fel. Borde väl mest försöka låta det sjunka in att jag faktiskt förtjänar någon bättre, någon som älskar mig på riktigt.

Men gud vad jag saknar, önskar jag bara kunde få åka raka vägen hem till honom, gosa ner mig i sängen och gå i ide med honom under detta mörka lilla lov. Men helst av allt skulle jag ju vilja kunna gå i ide med någon som älskar mig tillbaks, hos någon som verkligen vill ha mig där, och jag antar att jag inte hittar den personen i hans hus någon mer gång.
Fan, jag hatar ensamhet, varje dag utan honom. Bitter på kärleken atm.