Nyvaken & trött. Bara liiiite uttråkad, men det kommer nog när jag har surfat igenom sidorna som behöver bli genomsurfade. Fast idag är det ju söndag, så det är okej, lite mer okej än att ha vråltråkigt på en lördag iaf.

Fast Kim vill sova här ikväll, jag får fundera på om jag verkligen orkar och har lust med det.. känns inte så.

Drömde helt absurda drömmar om min katt inatt (haha). Om katter som pratar och förlämpar en, om flygplan som flaxar med vingarna och andra flygplan som är byggda som pokémon, om barndomsvänner och om trasiga väskor som det inte går att låsa in vilda katter i.

Känner mig rätt... bleh, idag. Uttråkad, liksom ensam. Hungrig och sugen på godis. Jobbigt.

Sinnet är bara allmänt grått och pissed.

SUCK @ världen.

Idag är en sån dag då allt känns så övermäktigt och jobbigt, stort och skrämmande, och jag inte vill vara en del i det, som att stå mitt i en tornado. Det är såna dagar då jag önskar lite att jag fick vakna på ett sjukhus någonstans och vara "galen", bara slippa bry mig om resten av världen och vara en del av den.

Skillnaden mellan dig och mig är att du ger upp. Du tar informationen som fakta och någonting du rättar dig efter, som att du liksom kommit till insikt med någonting och bara väljer att acceptera det.

Sån är inte jag. :)

Jag arbetar hellre, ändrar & förändrar saker. Tycker om att ha saker att jobba på, tycker om att jobba med mig SJÄLV. Tills det fungerar. Man förändras hela tiden, konstant, klart att glipor kommer att uppstå, men när man hittat felet, själva källan till varför det gnisslar, det är ju först då man kan börja jobba på det, jobba på att få pusselbitarna att passa, prata om det, prata om sina brister och den andres brister. Vad man kan göra åt saken.

Så länge det finns känslor, så finns det inga hopplösa fall tror jag. Med tillräckligt med envishet och vilja kan man jobba sig över det och bli starkare än stål, och visst finns det verkligen de stunder man känner att "gud, vad det här är underbart, att bara få ligga här med dig, det är värt allting, världen kan få gå under utanför min dörr så länge jag har dig här".

Men det måste ju kännas värt att kämpa för. Har man inga känslor så har man ju ingen anledning att kämpa för det. Att du bara känt hur känslorna runnit av dig, att du känner att "nej, den här killen vill jag helt enkelt inte ha att göra med, han betyder ingenting längre", det är svårt att hantera, men det GÅR att hantera. Det är trots allt någonting jag kan hantera, till slut. Men det faktum att du skulle bara, typ, "nej, detta är källan till våra problem, det finns inget vi kan göra åt saken", liksom ge upp inför problemet. Det köper jag inte ens.

Hade jag betytt någonting för dig, hade du känt vad jag känner (att sakna att bara få ligga i din famn, att få smeka din hud, att få kyssa dig, att få skratta med dig, att få prata med dig, att få se på film med dig och analysera sönder skiten med dig, att få gå ut och uppleva nya saker med dig, att få planera en framtid tillsammans, att få gråta med dig, att bara få åka hem till dig när världen känns stor och skrämmande och man vill ha en fin person som man älskar och känner sig trygg med, att få tillhöra dig & bara dig på det där speciella viset), då hade du förhoppningsvis/antagligen velat kämpa för det.

Annars är du ju bara en jävla förlorare som viker sig för motgångar.

Inser du inte att dina åsikter är värda guld för mig? Att jag VILL att du kritiserar mig så att saker och ting inte byggs upp, så att jag kan få förändra mig. Jag, antagligen till skillnad från dig, tror att sånt är möjligt.

Så... ja, äh. Om du inte har några känslor kvar eller helt enkelt bara ger upp och tror att framtiden är oberoende av vad du väljer att göra, det spelar väl ingen roll längre.

Jag avskyr mig själv för att hoppet, eller ja, snarare önskan som vägrar lämna hjärtat helt & hållet. Hur mycket jag än försöker tänka bort det, så finns den fortfarande där. Vägrar inse att jag aldrig kommer få ligga bredvid dig någonsin igen, med fingrarna lekandes i ditt hår, aldrig få hälsa på dina föräldrar, aldrig få höra dig skratta och le igen, aldrig få ha helt absurda samtalsämnen med dig igen, aldrig få se dig hålla i din katt och mysa, att aldrig få ligga bredvid dig i sängen och bara vilja HA dig, en del av mig vägrar bara inse att altt det tillhör det förflutna. Det är svårt.

Men hur det än ligger till med dig, så borde jag verkligen försöka att lägga all min energi på någonting som lönar sig.

Jag är inte kär i dig. Kär förknippar jag med en pubertal liten känsla som får magen att kännas rolig, och får hjärnan att bli besatt och munnen att fnittra, som allt beror på kemiska reaktioner. Du var mer än så, du var trygghet, du var den viktigaste personen i världen.

Och jag längtar så tills jag kan sluta älska dig, tills jag får känna att du inte längre är en del av mig, för fortfarande så gör jag det, önskar att du vore här, att jag bara kunde få hålla om dig hårt och kyssa dig hårdast i världen och känna lukten av dig gå in i näsan, få vara dig nära i oändlighet. Alltid veta att jag har dig där, den finaste i världen.

Vill bli fri från det.

Vill att du ska betyda för mig, vad jag betyder för dig.

Fuck vad jag är uttråkad. Fuck fuck fuckelifuckfuckfuck. Eller något i den stilen.

Känner mig lite mysig som ligger i underkläder i min säng med datorn, borde starta ett TVspel också. Fast jag vill träffa folk.

Krogen ikväll kanske? Har inte varit på gamla Lotus än så jag är ju nyfiken på det stället.

Jag vill ha sällskap! Någon som har lust att komma till Eskilstuna och ligga i en säng tillsammans med en 18årig bög och utbyta massage? Jag har helvetiskt ont i min korsrygg, blir till att göra pensionärsgymnastik sedan.. plocka äpplen, och lägga i korgen, upprepa.

Fast mest vill jag ha sällskap!

Johan vill att jag ska åka ned till Stockholm idag och träffa honom. Men orka.. btw har jag inte råd. Visst har jag en 500-lapp, men den ska jag allt köpa annat för.

Och så hade jag världens sjukaste drömmar inatt! Jag hånglade med en skitsnygg kille (brukar ju alltid vara asfula jag håller på med i drömmar), fast det var väl inte så sjukt, inte lika sjukt som att jag av någon anledning jagade grodor i ett stort hus och misshandlade en massa katter så att de inte dödade grodorna, jag skulle då fånga in dessa grodor + en padda. Blev sen skitarg och rymde hemifrån, haha!

Åh... underhåll mig, kramas med mig. ><

Jag saknar! Saknar, saknar, saknar. Fastän vi ses ikväll, men det är ju lång tid liksom! Vill känna din lukt din närhet nu på en gång.

Var på psyket idag och började lipa, det var väldigt chockerande, jag har aldrig någonsin gråtit hos en psykolog eller liknande tidigare, känslorna brukar liksom bli lite avstängda där. Inte idag, tydligen.

Vi pratade lite om mat, jag skröt stolt om hur mycket mer jag äter, men hon var inte särskilt nöjd med att höra att jag aldrig äter frukost eller lunch, och att kvällsmaten också skippas ofta för att ersättas med mackor eller godis.

Och så hämtade jag ut mina Atarax, great, nu ska jag bli en trött, känslokall zombie om dagarna istället, men det kanske känns bättre ändå. Lugnande ångestdämpande.

Ska eventuellt börja med antidepp också för att få bort min eviga melankoliska känsla, avslagenhet och omotivation till att existera och göra saker som att klä på mig och göra skolarbeten osv. Ska då få ett preparat som inte ger viktuppgång alls, men som inte reagerar väl med alkohol, som de flesta andra antidepressiva dvs.

Jag litar inte riktigt på att jag kommer bry mig om den biten, snarare tvärtom, hälla i mig mer i vetenskap om att det är extra farligt när destruktiviteten vaknar. Just nu bryr jag mig bara inte.

Just nu vill jag bara gosa ner mig med någon i en säng och sova.

Gårdagen och idag har varit fantastiska dagar!
Träffade en massa fina människor igår, inklusive killen jag skulle sova hos, E. Vi flummade runt en massa och hade bara sjukt kul, sedan fram mot kvällen åkte vi hem till honom.

Såg på en massa film, moffade, pratade hur mycket som helst, han spelade gitarr för mig och allt var bara underbart. Han är så satans smart, rolig och fin, och han gillade allt mitt babbel. xD

Vi råkade vara uppe hela natten, för att sedan lägga oss vid sju på morgonen, vakna upp klockan två på dagen (vi båda bestämde oss för att vara busiga och skita i skoldagen) för att ligga och mysa och prata till fem på dagen.

Så underbart, jag dör, armarna runtom mig, snusa någon i nacken och ligga tätt tätt intill. Helt overkligt fin kille. Sinnessjukt!

Idag lagade han mat åt oss, vegetariskt såklart då han också är vege :) asgott, sedan kollade vi lite på komedi, medan jag nog mest njöt att av att få ha huvudet intill hans och känna hans fingrar pilla i håret.

Så inte var jag hemma ikväll förrns vid åtta någonting.

Nästa gång blir det jag som får bjuda honom på god mat ^^

Jag är helt uppe i det blå.

<3

Imorgon ska jag till till skolan iaf, men slutar tolv. Ska till psyket och få min medicin utskriven och kanske prata osv. Sen kanske jag ska ha soft airgun-krig, eller hänga på stan, kanske träffa fint folk. Hitta på någonting.

:)

Tjosan.

Försov mig över första lektionen. Eller ja, rättare sagt så sket jag i den och fixade mig istället, fåfänga jävel.

Fick beslutsångest över vilka filmer jag skulle ta med, så jag slängde ner asmånga, hah.

Nu har jag lite ont i magen, fryser, och bara längtar tills skoldagen ska vara över.

Åh, glad kille. Suttit och pratat med smarta, snygga, roliga, charmiga killen i några timmar nu, om allt möjligt verkligen, om knasiga funderingar, filmer, scrubs, oss och nu täcker vi musikbiten.

Skall sova över hos honom imorgon :D

Lite nervös, lite ledsen (en del av mig vill inte ge upp det förflutna, vill inte börja om från början och vill inte sluta älska dig) men mest förväntansfull.

Fast fan, vad jag fortfarande älskar dig. Och bara vill... ugh. Slippa allt det här, få vara med dig. Vill inte bli nykär med fjärilar i magen och fjantiga fixeringar, vill ha det som känns bekant och tryggt, fint och underbart, det som jag älskar. Men ja, jag orkar inte vara en hopplös romantiker, det går ju enbart ut över mig.

Mår bättre nu till kvällen.

Tvättningen går framåt, första gången jag kommer ha en massa rena kläder på år & dar ungefär.

Känner att jag mår bättre av att hålla exet på en armslängd avstånd, ikväll iaf när saknaden är lite extra stor, inte börja typ.. fråga saker och bli helt personlig. Jag förlorar ju på det? Kommer ju bara leda till mer energi som läggs ned på att sakna och önska att han vore här, som i sin tur skulle leda till sadface.

Väljer att inte fråga om vi ska ses, för det är det bara jag som gör. Orka vara fäst vid någon som inte bryr sig tillbaka?
Men det känns bra och sunt. :)

Pratar med en fin kille just nu, läskigt intelligent, och han får mig hela tiden att skratta, så fort han/jag loggar in dröjer det max tre sekunder innan någon av oss tagit kontakt. Och han kramas supermysigt och klär sig så jävla snyggt/ÄR så jävla snygg. Tror vi har mycket gemensamt.

Sen har fina killen dykt upp igen, känns mera typ.. jag vet inte, blir bara nervös med honom, har visat honom mina absolut värsta sidor, men ändå vill han hålla kontakten. Och han är verkligen den finaste killen jag har sett, blir irriterad på hur nervös/blyg jag blir för honom. Har någon knasig beskyddande känsla för honom också, känner att jag bara vill kunna få trösta honom och hålla om honom. JA, jag vet hur jävla fjantigt gay jag låter, men det är så det känns och tänks.

Har ju även den där killen som flirtar med mig nonstop också, men, känns inte lika intressant som de andra två.

Men känner ändå att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att försöka med någon av dem, även fast den tanken var sjukt svår att acceptera först, men ja... dags att acceptera att han inte vill ha mig mer, leva med det, gå vidare. Som att äta! Min matsmältning har lite svårt att ta hand om att jag inte får vara med honom, det är som att svälja en tegelsten, det smakar inte gott och är inte bra för magen, håååårdsmält, men jag ska fan skita ut det och gå vidare ändå.. fast då kanske jag får otroligt ont i rumpan efteråt?... OKEJ denna liknelse blev fail!

Åhå. Nu frågade den smarta, roliga, snygga om jag har lust att sova hos honom någon dag i veckan. :D I wanna move ooon~

Och gud vad pissnödig jag är, GAH.

Sådär.. apropå!