Jag saknar! Saknar, saknar, saknar. Fastän vi ses ikväll, men det är ju lång tid liksom! Vill känna din lukt din närhet nu på en gång.

Var på psyket idag och började lipa, det var väldigt chockerande, jag har aldrig någonsin gråtit hos en psykolog eller liknande tidigare, känslorna brukar liksom bli lite avstängda där. Inte idag, tydligen.

Vi pratade lite om mat, jag skröt stolt om hur mycket mer jag äter, men hon var inte särskilt nöjd med att höra att jag aldrig äter frukost eller lunch, och att kvällsmaten också skippas ofta för att ersättas med mackor eller godis.

Och så hämtade jag ut mina Atarax, great, nu ska jag bli en trött, känslokall zombie om dagarna istället, men det kanske känns bättre ändå. Lugnande ångestdämpande.

Ska eventuellt börja med antidepp också för att få bort min eviga melankoliska känsla, avslagenhet och omotivation till att existera och göra saker som att klä på mig och göra skolarbeten osv. Ska då få ett preparat som inte ger viktuppgång alls, men som inte reagerar väl med alkohol, som de flesta andra antidepressiva dvs.

Jag litar inte riktigt på att jag kommer bry mig om den biten, snarare tvärtom, hälla i mig mer i vetenskap om att det är extra farligt när destruktiviteten vaknar. Just nu bryr jag mig bara inte.

Just nu vill jag bara gosa ner mig med någon i en säng och sova.