Caspian, ingenting dåligt var riktat till dig, knäppis, du finns inte ens i negativ-världen. Capish?<3

Anyways.

Känner du mig IRL så kan du sluta läsa här och för all framtid, FATTA, MY SPACE. -.-'

Har inte hänt så mycket i mitt liv. Helgen var ungefär rekordtråkig.

Två personer kom hit, och som tur var även bästis. Det var bara löjligt rent ut sagt.. blir så jävla less på personer som typ sitter och skryter högt och vilt om alla sina "problem", som i princip bara gnäller om hur synd det är om dem. Och sen när är det tufft att prata om hur många man har spöat upp osv?
"HEJHEJ, jag har agressionsproblem, är en jävla total dramaqueen, hela världen kretsar runt mig. Btw, det är väldigt EXTREMT synd om mig, jag har tusenmiljoner problem!"

..........??? Liksom WTF.

Saknade riktiga konversationer. Dagen efter, söndagen, var dock mys, träffade bästis och S. Vi låg mest och latade oss och pratade, myste och skrattade och hade det trevligt.

Idag har jag sovit över skolan. Känner mig sådär lagom misslyckad.

Åkte ner och träffade lite folk. Det var mysigt, skuttade mest runt hela dagen och var glad och skrattade, allt var flum och mysigt. Det var fina människor.

Ger lite upp nu. Varför kämpa för en sak när man egentligen vill en annan? Dit ens drömmar bär en om nätterna.

Det har varit en smal dag. Det har varit en smal dag. Imorgon ska bli ännu smalare.

Hjärnans makt över sig själv är mer än fantastisk, man kan få sig själv att tro vad som helst bara man kämpar tillräckligt.