Åh, fan vad jag verkligen avskyr er alla. Har jag lust att gå fram till hela min vänskapskrets och säga, sedan åka bort för att aldrig träffa dem igen.

Förutom bästis och exet, och F & S, men resten kan bara skita ner sig känner jag just nu.

Och snart kommer det två "kompisar" hit, och jag förstår bara inte hur jag ska orka. Vill inte, vill inte, vill bara vara ensam och krypa ner i min säng och fortsätta sova i all evighet.

Falska ord, krystad sympati, konstiga resonemang och surskallighet är mer än vad jag klarar av från folk idag, men ändå är det det första som serveras mig på morgonen.

Jag avskyr er.

Jag går verkligen sönder så hårt just nu. Misslyckanden och steg bakåt.

Vill  veta vad som är fel med mig, någonting är fel, det vet jag.

Skolan var väl okej, jag var där åtminstone, men jobbade inte så jävla mycket. Min ansvarslärare är fin, han frågade hur jag mådde, tror han kommer ha koll på mig nu, och jag tycker om honom, så jag vill ändå försöka visa mig lite duktig, eller ju, visa att jag åtminstone vill försöka, även fast jag inte orkar just nu. Han har rätt i att det inte är bra för självkänslan att vara frånvarande konstant, man känner sig rätt värdelös då. Även fast jag inte känner mig som världens bästa nu heller precis.

Vill bara att antideppen ska kicka in nu så jag får tillbaka min motivation och ork, jag hatar vintern.
Men ja, bortsett från festen i nyår med F, med tjack, ectasy och sprit, så ska jag eventuellt till en annan kompis nästa månad och festa, verkligen festa skallen av mig.

Eller ja, kompis vet jag inte om hon är, jag har bara träffat henne en gång, och då var jag redan full som ett svin och minns ingenting, men vi hade tydligen kul. Och egentligen ska jag inte dricka alls, med antideppen och allt, men det känns skitsamma. Jag undrar lite om jag kommer att få vara med 2010. Att försvinna innan nyår känns som ett misslyckande då det är en av de saker jag längtar mest efter. Nyåret i sig dårå, inte året.

Oh just ja, tjejen jag ska till har en kompis som jag har pratat med en del på internet också, han är grymt söt och trevlig och har själv raggat på mig, så vem vet, kanske får träffa honom också?

I övrigt. Känner mig kolossalt fet, verkligen helt... det är sjukt. Mina lår, min mage som hänger där som en motbjudande jävla klump. Det är hemskt. Och nu känner jag mig som en såndär whinig liten jävel som sitter och gnäller istället för att göra något åt saken.

Avskyr när fetton gnäller över hur feta de är, gör något åt saken istället (jag hycklar, lev med det), det är nästan lika jobbigt som när smala personer klagar över att de är tjocka, då blir man bara arg och sårad, inser de inte den indirekta förolämpningen?

...

Saknar exet nu, saknar att få kyssa honom och och krama honom och bara vara nära honom. Han luktar gott! Tanken på honom får mig bara att le och bli varm inuti. Han är så mysig. Synd att han var upptagen nu i helgen, men jag kanske kan våldgästa honom på kvällskvisten imorrn om jag har tur? Eller nej, det kommer annat hit folk imorrn kom jag på.

Nu känner jag mig bara allmänt distanserad och aningen bitter, känner inte så starkt intresse för något, och tanken på att det kommer en dag imorgon får mig mest att bli ännu tröttare och bara vilja sucka.

Suck.