Idag träffade jag F och en annan kompis på stan. Det var mysigt, trevligt och kul.

Känner mig dock rätt känslomässigt avtrubbad, liksom distanserad. Ganska tomt, men inte så farligt. Och jag vet ju mycket väl vad det beror på.

Utåt sett känner jag mig som en soluppgång, som bara blir gladare och varmare för var dag. Inuti? Tvärtom. Jag bara längtar efter fest, den 11e blir det tokigt stor fest, och jag vill bara få leva ut destruktiviteten just nu. Känns som att ingenting spelar någon roll, och jag har ändå ingen lust till att fortsätta försöka hålla mig vid ytan. Jag har ju en jävla stenbumling knuten vid foten.

Livet känns förnedrande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Världens ångestattack imorse, skrekgrät ned i kudden och fortsatte med min orytmiska panikattack inne i duschen. Det känns som att jag dör, hela tiden. Jag orkar inte mer, och jag vill inte ens. ...

Mor kom hem. Och visst blev hon arg och ledsen. Jävligt konstigt. Jag var nog naiv som trodde att jag gjorde ett bra jobb med lägenheten efter att ha städat och torkat golv, för det såg ju fortfarande långt ifrån bra ut. Det är dumt, samtidigt so...

Gårdagen blev vansinnig. Hade så otroligt kul, min lägenhet blev helt smockad med människor. Bjöd hem en random jag hittade i affären. Blev full, och hade sjukt svårt att hålla tassarna borta från fina killen. Han. Är. Sjukt. Fin. Som tur var...

Det är sådan grymt stor skillnad mellan teori och praktik. Man kan "vilja" så extremt mycket, men när det väl gäller så har man en massa spärrar som hindrar en, håller en tillbaka. Alla har väl någon gång tänkt att de vill göra någonting dumt, ut...

Underbar kväll idag. Var hemma hos exet. Han är hur underbar som helst. Av någon anledning gör det inte så värst ont att han inte tycker om mig på samma sätt som jag tycker om honom. Jag vet inte varför, kanske för att jag ändå vet att jag betyde...