Tjosan.

Försov mig över första lektionen. Eller ja, rättare sagt så sket jag i den och fixade mig istället, fåfänga jävel.

Fick beslutsångest över vilka filmer jag skulle ta med, så jag slängde ner asmånga, hah.

Nu har jag lite ont i magen, fryser, och bara längtar tills skoldagen ska vara över.

Åh, glad kille. Suttit och pratat med smarta, snygga, roliga, charmiga killen i några timmar nu, om allt möjligt verkligen, om knasiga funderingar, filmer, scrubs, oss och nu täcker vi musikbiten.

Skall sova över hos honom imorgon :D

Lite nervös, lite ledsen (en del av mig vill inte ge upp det förflutna, vill inte börja om från början och vill inte sluta älska dig) men mest förväntansfull.

Fast fan, vad jag fortfarande älskar dig. Och bara vill... ugh. Slippa allt det här, få vara med dig. Vill inte bli nykär med fjärilar i magen och fjantiga fixeringar, vill ha det som känns bekant och tryggt, fint och underbart, det som jag älskar. Men ja, jag orkar inte vara en hopplös romantiker, det går ju enbart ut över mig.

Mår bättre nu till kvällen.

Tvättningen går framåt, första gången jag kommer ha en massa rena kläder på år & dar ungefär.

Känner att jag mår bättre av att hålla exet på en armslängd avstånd, ikväll iaf när saknaden är lite extra stor, inte börja typ.. fråga saker och bli helt personlig. Jag förlorar ju på det? Kommer ju bara leda till mer energi som läggs ned på att sakna och önska att han vore här, som i sin tur skulle leda till sadface.

Väljer att inte fråga om vi ska ses, för det är det bara jag som gör. Orka vara fäst vid någon som inte bryr sig tillbaka?
Men det känns bra och sunt. :)

Pratar med en fin kille just nu, läskigt intelligent, och han får mig hela tiden att skratta, så fort han/jag loggar in dröjer det max tre sekunder innan någon av oss tagit kontakt. Och han kramas supermysigt och klär sig så jävla snyggt/ÄR så jävla snygg. Tror vi har mycket gemensamt.

Sen har fina killen dykt upp igen, känns mera typ.. jag vet inte, blir bara nervös med honom, har visat honom mina absolut värsta sidor, men ändå vill han hålla kontakten. Och han är verkligen den finaste killen jag har sett, blir irriterad på hur nervös/blyg jag blir för honom. Har någon knasig beskyddande känsla för honom också, känner att jag bara vill kunna få trösta honom och hålla om honom. JA, jag vet hur jävla fjantigt gay jag låter, men det är så det känns och tänks.

Har ju även den där killen som flirtar med mig nonstop också, men, känns inte lika intressant som de andra två.

Men känner ändå att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att försöka med någon av dem, även fast den tanken var sjukt svår att acceptera först, men ja... dags att acceptera att han inte vill ha mig mer, leva med det, gå vidare. Som att äta! Min matsmältning har lite svårt att ta hand om att jag inte får vara med honom, det är som att svälja en tegelsten, det smakar inte gott och är inte bra för magen, håååårdsmält, men jag ska fan skita ut det och gå vidare ändå.. fast då kanske jag får otroligt ont i rumpan efteråt?... OKEJ denna liknelse blev fail!

Åhå. Nu frågade den smarta, roliga, snygga om jag har lust att sova hos honom någon dag i veckan. :D I wanna move ooon~

Och gud vad pissnödig jag är, GAH.

Sådär.. apropå!

Tvättar. Inte direkt världens roligaste syssla, men har inte heller ork eller lust att vara nere på stan och springa runt och fula mig heller för den delen.

Trött. Och fundersam.

Känns som att jag blivit någon jag inte vill vara. Eller nej, det stämmer inte riktigt, ganska ofta är jag precis den jag vill vara, men ibland blir jag bara någon slags motsats till allt det, helt odräglig.

En surskallig egocentrisk snorunge som gör allt för att sätta krokben på sig själv, och som nog inte går så bra ihop med någon. Jag vill ju vara en pojkvän (människa öht) som alltid är glad, mysig, gör fina saker, är rättvis osv. Inte någon som aldrig gör någonting fint, som inte ens orkar trimma sig lite när det vankas sex, som blir sur när du inte av ren tankekraft borde fatta att jag vill träffa dig omedelbums och sedan vägrar berätta varför jag är sur, som är krävande och otacksam.

Vem är jag att sitta och kritisera någon annans brister? Och vem är jag att sitta och ta för mig av en massa närhet och mys för att sedan bli världens istapp.

Som om två personer trängs i mig på samma gång, och de kommer inte överens alls.

Men ja, är väl bara att jobba på saken, som med så mycket annat. I'm a work in progress.

Nu är jag bara ledsen. Jag är så otroligt kelsjuk, vill bara ha någon i sängen bredvid mig, någon att få värma mig mot, krama & pussa på, sova intill. Det är helt sinnessjukt hur mycket jag avskyr denna ensamhet, inte ens mor är hemma.

Hungrig är jag också. Och en katt ligger och spasmar sig i sömnen, jag skulle också vilja sova, men det är nog lite svårt att tvätta i sömnen.

Kan inte ta ner min granne för det, fattar du väl? Jag orkar inte hålla på och förställa mig till en hyperaktiv ultraglad fjant, när jag bara vill få ligga nära och bara vara, låta orden bara ringla ut i en enda röra utan att förställa mig, eller vara tyst, vilket som.

Har ingen ork med teater idag, bara med närhet. Men det är ju ungefär som att ha en cigarett utan någonting att tända den med, jag har känslorna men ingenstans att göra av det. Deprimerande.

Trött & irriterad.

Mor är totalt dum i huvudet och sjukt opedagogisk, bara provocerande och omotiverande, jävla kärring.

Och du är också fullständigt körd i huvudet, du förstår ju verkligen ingenting, jävla idiot.

Försov mig iaf inte till skolan, för en gångs skull. Alltså är jag är bäst, ingen behöver påpeka det då jag är 100% medveten om detta redan. Tack ändå.

Känner mig så frusterad och arg. Ingen aning om varför, men det är väl så det brukar vara? Snart kommer det säkert bli dumt. Skit samma, känner mig inte så kapabel till att se det fina i saker och ting just nu, inte i människor heller för den delen.

Wopidoo.

Haft en toppendag.

Träffade en massa fina människor på stan, hade dunderkul. Och misstänker lite att en kille kan vara lite intresserad av mig, han höll sig hela tiden nära, bjöd mig på en läsk från affären, pussar på mig och fick ett sms där det stod att jag var en fin människa och blabla. Men jag vet inte, lite pinsamt om jag misstolkar?

Whatever.

Träffade finaste F, hade skitmysigt och vi tatuerade oss. varsitt identiskt hjärta på höger hand på samma ställe, hohohoho som små söta tolvåringar med sina bästishalsband. Fast mycket mer badass.

Skitmysigt, kärlek på denna dagen.

Och jag hatar, hatar, hatar att jag inte kan få dig ur huvudet.

Tjosan i trosan.

Vad dimmigt jag ser! Detta beror nog på att jag råkade somna med mina linser på mig. >__<

Åhhhhhgud, dagenefter-ångest. Min "sexiga dans på en stol" måste ju ha varit otroligt graciös.

Ahaha, mitt senaste inlägg var ju fint, skrattade när jag läste biten om att läkaren gärna hade fått "ta hand om mig" lite extra, så sjukt sämst att det blev komiskt.

Uhm.

Har helt trasiga kläder, why? För att jag var en zombie igår såklart. Zombieporr var det.

Minns också att det var en superfin där, som pratade lite med mig, och jag borde ha sagt "men stanna vafan, du kan ju inte GÅ till strängnäs, du kommer frysa ihjäl och dö halvvägs och så kommer jag få oroa mig massa i onödan!" och hade han gått ändå så hade jag väl få slagit honom i skallen med min vodkaflaska. På ett snällt sätt såklart. Tyckte väl att han isåfall kunde sova hos sin kompisch som var där åtminstone.. hm.. fast han skulle ju så akut ta hand om sin bror, lite gulligt eftersom jag tror att han sa att han var typ.. 30-någonting. Fast han kanske är förståndshandikappad, vad vet jag? Brorsan då alltså.

Haha, fan vad jag babblar.

Inte visste jag att jag var en sån jävel på att öppna flaskor med tänderna btw!

Pratade en massa med en annan fin kompis, han ville bjuda med mig på softairgun...grejjs, på fredag. Borde jag ta det som en komplimang att han vill skjuta på mig med en pistol? Men det blir nog skitskoj det där.

Haha, det kom jag också att tänka på, att halloween är fan den enda dagen det är en komplimang att få höra "fyfan vad förskräcklig du ser ut, riktigt jävla motbjudande!".

Men jag drack i vilket fall alldeles för mycket. Fan för det, detta var sista gången jag tar med mig en stor vodka till en fest, går ju lika bra att fördela på en kvartis eller hälla i en liten flaska, orkar inte slå ut mig själv såhär brutalt nästan varje gång.

Hände så mycket galet. Är lite orolig för S också.. hon berättade så mycket, och jag undrar hur hon mår egentligen. Jag vill ju att mina vänner ska må bra, men hon verkar ju inte göra det, och det finns ingenting jag kan göra åt saken? En del av mig vill liksom bara ruska om henne och skrika åt henne att sluta vansköta sig själv, en annan vill bara krama och hålla om henne längst i världen, bara hålla om henne.

Måste prata med R sen också, så han får säga vad som hände hela den där stunden som jag inte minns.

Men fortfarande, trots att jag gjorde saker med folk jag inte borde gjort, skämde ut mig rätt så rejält, ville dö OSV!-så var det ändå en hel del jävligt roliga saker som hände, jävligt fina människor också.

Fuck, seriöst, vart fan tog veckan vägen? Skola imorgon? Jag orkar inte, vill inte. blööh.

Känner mig alldeles uppsvälld och grejjer. Och såhär visade jag mig på festen? Valrossporr.

Nej, nu ska jag återgå till att kolla på TVshop (ondska!) och sedan spendera min söndag i min säng, nergosad med lite Final Fantasy, skita i hela världen och sakna den jag älskar.

Redigt packad, hamnat på sjukhuset osv. Stoppadre  min tunga i fel halsar. Hånglade med fel folk, minns inte så jävla mycket, och som vanligt så pratade jag om agtt jag vill dö tydligen,

Är inte helt nykter nu heller. Minns inte så mycket. Vill bara försvinna.

Vill bara krypa nära nära, glömma allt det här, dissa den här skit levnadsstilsen. Vara trygg, nära och älskaf. Vet inte ens hur mor kom mig nära, någon ringde. Hade en sjukt het läkare iag, han hade gärna fått "ta hand" mig lite mer om hade hade velat. Träffade världens finaste snyggaste kille. Varför kan vi inte vara få vara vi?

Jag känner mig helt äcklig och oönskad av alla, Blä! äckliga zombiekille. Jag vill bara få älskas, och få älska någom, och strunta i resten av världen. Starckars barnodmsvänkillen, blev väl nog omskadad.

Tycker ej om denna minneslucka. Denna ska bli den sista. Ska nu börja med min medicin, börja komma nära mina smtalskontakter, ska kämpa för ett bättre liv.

Jag ska bli en person att räkna med, ska finnas där och ställa upp när när det behövs.

Men ändå, över det hela, över fet hela, jag hade en skittrevlig kväll, träffade så mycket underbara människor. Men just nu vill jag bara sjunka genom jorden och dö, jag har inget här att göra.