Jag är inte en ledsen människa. Jag är arg. På det mesta.
Avskyr normer, jämförelser och fördomar som in i helvete.
"han gör si, han gör så, måste alltså vara som dem".
Nej. För helvete.
Folk drar så ogenomtänkta, korkade slutsatser baserat på.. well.. anything really.
Känns väl så stort och jobbigt att tänka på att alla människor är helt unika, egna individer, som alla tänker och fungerar på sina sätt. Lättare att generalisera och placera i fack.
Bara väldigt osäkra personer väljer att att försöka leva ut en stereotypisk personlighet, som att ha en mall framför sig att leva upp till.

Förhoppningsvis är de flesta personerna mer komplexa än så.
Nu får det vara ett slut med att fatta beslut grundat på rädslor inför att folk ska förknippa mig med saker jag inte vill förknippas med, som ju i sin grund handlar om rädslan av att bli dömd - av vad folk tycker och tänker.
Tänker folk dra felaktiga, obefogade slutsatser om vem jag är, ja då får de väl fan göra det då.

Lite kedjerökande senare och all lust bara rann av mig. Bara sådär.

Meningslös kamp, vad kämpar jag för nu igen? Det är ju inte som att det spelar någon roll, jag kommer fortsätta vara en karusell av lycka och total misär.

Och jag struntar i min kropp, jag tänker skita i om den blir fet som en ko, så äta kan jag väl göra. Eller svälta ihjäl, vem bryr sig? Världen är gigantisk, tiden oändlig, och jag är meningslös.

Livet = tidsfördriv.

Spelar roll vad jag gör med det. Spelar roll om jag sitter med ärr över hela kroppen om det nu skulle vara så, alla fördriver väl tiden på det sätt som är mest givande? Varför ska jag försöka att vara "normal", som "alla andra". Jag skiter i vad folk tycker. Folk kan dra åt helvete om de nu har något att tycka.

"Normen" är ju ändå bara uppbyggd för att man ska ha en riktlinje som får oss att fatta hur vi ska bete sig, för fan vad konstigt om man är en egen människa som lever på sina egna villkor liksom?

Om hundra år är det ändå ingen som ger blanka fan.

Så nu tänker jag skita i precis allt & alla.

Fuck off.

Svart var helt underbara.

Det var skitmysigt, det var jag, S och en annan brud som jag träffat på en fest en gång tidigare, som jag redan då tyckte var supertrevlig. Blått hår hade hon skaffat sig nu också. :)

Det var helt... åh. Jag älskar Svart. Carl så är så otrolig, när han sjunger och rör sig blir han en del av musiken, hela han blir ett instrument. Hamnar i extas av att se honom och höra musiken, och låtarna är så fina, så vacker fin text, jag förstår inte hur de lyckas?
Ville typ skratta och gråta och bara fortsätta lyssna och titta i all evighet. Känslan av att få höra de uppträda är ganska nära känslan av att vara kär. Hejdå tid & rum, hej bankade hjärta och åtrå.

Vad patetisk jag känner mig. Som är så desperat efter kärlek att jag försöker hitta den i en livespelning? Jaja.

Vad jag dock inte känner mig patetisk över, det är att jag åtminstone kämpar för att må bra nu, och jag känner att jag gör framsteg. Ska försöka sluta blicka bakåt nu. Och sluta sänka mig själv genom att jämföra mig med andra hela tiden, och bry mig om & vara rädd för vad folk ska tycka och tänka.

Jag tänker skrika från botten av mina lungor, tills halsen går sönder och jag spottar blod, inte sitta och hålla tyst om vad jag känner. Jag ska inte hamna där vindarna för mig, jag ska blåsa dit jag själv vill.

Nu låter jag väldigt happy-go-lucky här. Det är jag inte, det är väldigt svårt just nu. Och jag hatar ensamhet.

Och det är ju ändå ingen annan än Caspian som läser detta, men till er andra: gå & häng er, jävla slappfittor.

"Nille [you're my disco] säger:
 Röka brb. Hmm.. när man röker, då ryker det ju? från munnen. Alltså röker inte jag. Jag ryker. brb, ska ryka : D *tönt*
Caspian | strawberrys & cupcakes | säger:
 hahaha knäppgök <3"

Haha, ja, jag vet, jag är verkligen den smartaste personen på jorden, och roligaste! Eller inte, men det skiter väl jag i ;)

Fyfan, jag vet inte vad det är med mig just nu? Jag har världens humör, hur glad som helst. Känner mig helt uppskruvad och glad åt allt typ. Inte för att jag klagar, inte alls!

Positiv till det mesta.

Jag vill sluta äta godis och chips helt! Det är så.. jag vet inte, det känns liksom inte bra att tänka "NEJNEJ det är NORMAAALT att äta massa av det här, nu är jag duktig!" sen godis hela veckan typ? Man äter ju fan inte godis för att det är varken mättande, nyttigt eller något sådant. Bara för att det är gott och för att man är sugen.

Men jag blir fetare av det, och det är inte roligt att lägga pengarna på heller. Jag kan väl lika gärna döda sötsuget med en frukt? Visst fan är det inte lika gott, men jag vill inte gå upp mera i vikt nu.

Om jag äter nyttigt, och rör på mig, visst kan jag vara smal då? Jag menar, inte smal smal, inte så att JAG tycker att jag är smal hur som helst, men mitt idealsmala kan jag lika gärna lägga på hyllan, det är inte värt det, när jag var underviktig som bara den så kände jag mig fortfarande enorm så. Det är mitt huvud jag tänker jobba med.

Och det känns bra!

Tänker inte bli någon mcdonaldsfet loser, och inte heller ett benrangel som inte länge kan känna riktiga känslor. Jag känner redan nu att jag är mera levande, gladare och.. klarare.

Men godiset & snusket vill jag ha bort. Punkt.

Lalalala, jag vill göra en massa saker just nu! Träffa vänner, dricka, ha tjejig kväll med töntiga romantiska komedier som jag älskar, gå ut på krogen och supa skallen av mig, dansa, kyssas, sitta och prata, en massa massa<3

Wopidoo!

Idag & igår var mys med exet, blev på lite dåligt humör idag dock och surade en stund - sen kom jag över det. Orka vara sur utan anledning hela tiden, typiskt mig.

Glott lite på Xena nu. Har inte så överjävligt mycket att göra, eller egentligen borde jag göra lite skolsaker, och så borde jag sätta upp bilder på väggen. Men jag.. orkar inte, inte nu.

Ikväll ska jag ut någonstans med Sanna & människor. Kolla på Svart, jag ska dräggla lite över Carl. Har alltid varit en groupie @ honom, höhö. Han är het! Och bandet är så jävla nice.

Mood right now? Avspänd, uttråkad. Röksugen och festsugen. Kanske man ska festa lite ikväll, ändå?

Åh, jag har kanske möjligtvis en dejt. Han uttryckte det så iaf. Kärlek - I want!

Fan, jag mår bättre, bättre bättre. Bra :)

Igårnatt var mysig.

Satt och kedjerökte i ensamhet på balkongen och filosoferade lite över tråkiga saker, som mitt liv t.ex

Kom fram till att jag verkligen beundrar en av mina vänner väldigt mycket för en sak - att hon alltid säger vad hon tycker. Och jag vet, det låter så jävla kliché att man bara vill kräkas och hugga huvudet av sig själv när man hör det.

Men jag menar inte att hon bara vågar stå för sin åsikt trots att ingen annan tycker likadant, det är det många som gör, men hon drar aldrig vita lögner eller är trevlig mot folk hon verkligen inte tycker att hon har någonting gemensamt med.

Tycker hon att du har fula kläder, då kommer hon att säga det. Även om det är första gången ni ses. Tycker hon att du är helt dum i huvudet och irriterande, ja då kommer hon att berätta det för dig.

Det vill jag också göra. Är så jävla less på att vara trevlig, snäll och glad mot allt & alla hela tiden. Alltid svara att "javisst, jag mår bra! :D" om jag så även skulle ha 40graders feber eller gråta och önska livet ur mig själv. Le och vara glad, som någon jävla folkkär mediatönt.

Trött på det eviga kallpratet mellan folk, åtminstone dem man inte ens tycker om. Borde egentligen bara säga "jaja, kan du gå härifrån kanske?" helt sakligt till jobbiga personer som kommer fram och vill vara social.

Så ja. Jag ska helt enkelt jobba på att bli en ännu mer avskyvärd människa än vad jag redan är, bra va?

Åh. Och imorse var socialen här. Mor tyckte att jag skulle städat mitt golv (ligger tidningar och tidningsutklipp överallt), men varför fan då för? I mina ögon är de inga önskade gäster, och jag skiter fullständigt i vad de tycker om mig, faktum är att det enda jag kan bry mig mindre om, det är vad de tycker om mitt rum. Jävla idioter.

För övrigt så förstår jag inte riktigt poängen med folk som blir helt hysteriska när de får främmande och ska städa sin lägenhet/hus tills det blir kliniskt rent. Som om det vore någon jävla tävling i vem som har renast hem eller någon form av utställning, liksom vafan?

Whatever.

Nu skall jag snart träffa exet. Ha sex, mysa och bara få ligga och kramas och gosa på en fredagskväll är verkligen inte alls fel, inte ens för en cynisk bitterfitta som jag.

Men kärlek bajsar jag på idag. Det är härligt att vara kär, jag vill också få vara det, ju.

Hm.

Trött på att bli dömd nu. Folk som tror att de känner mig, för att jag antingen påminner om någon annan eller har en viss stil eller någonting jag gillar eller ogillar, vad det än kan vara som får folk att tro att jag passar in under en gemensam nämnare med en massa andra människor. Kan inte ens påstå att folk som känt mig flera år känner mig, jag är mer komplex än så.

Isåfall kan ni ju skita ner er hela högen.

Om jag klär mig i färgglada kläder, så säger det inte ett skit om hur jag är som person. Det kan betyda att jag är glad, eller att jag inte är glad men vill framstå som glad, eller så kanske jag bara fucking GILLAR färger? Om jag har rött hår så säger det inte ett förbannat skit om mig som person, annat än att jag antagligen tycker om färgen röd.

Om jag dricker tills jag tappar kontrollen så vet ni fortfarande inte ett förbannat jävla piss om mig, och för att jag har sår eller ärr så gissa vad? Det behöver inte betyda att jag har ett endaste jävla dugg gemensamt med NÅGON annan.

Så jävla trött på folk som försöker fackindela folk hit och dit pga alla möjliga anledningar, har du träffat en hiphopare, bög, gothare, invandrare eller vafan som helst så betyder det inte att du har träffat hela "gruppen" denne tillhör.

Varenda liten jävla skit är en helt egen individ, och jag tänker inte kasta bort tid på att leva ut någon annans normer när jag istället kan få vara mig själv - en helt totalt jävla unik människa, precis som alla andra.

Finns btw ingenting töntigare än folk som inte vågar vara på ett visst sätt, lyssna på en viss musik eller säga vad man Egentligen tycker för att man är rädd för att förknippas med någonting man inte vill förknippas med. Någon som är rädd att t.ex lyssna på MCR för att man inte vill förknippas med hysteriska fans, eller inte vågar bära smink som kille fast man tycker det är superfint, för man inte vill se emo ut eller vad det nu kan vara.

Då kan man ju inte vara så jävla trygg i sig själv om man är så rädd att bli dömd av vad folk ska tycka och tänka, som om det vore andras tankar och åsikter som definerar vem man är.

Så jag tänker fanimej inte sätta mig i något hörn någonstans och klä upp mig i kläder från samma avdelningar som mina bästa vänner bara för att, vägrar skämmas över att jag ibland älskar att se på barnprogram, att jag älskar 80talsmusik, att jag har ärr, att jag är bög, att mina föräldrar är alkoholister, att jag nästan jämt gråter till film, att jag är missnöjd med min kropp, vad fan som helst.

För om någon tror att han/hon känner mig baserat på denna information så kan ju denne person köra upp en kaktus i anus och kasta sig utför en klippa någonstans.

Fördomar är så jävla extremt motbjudande, så jävla korkat. Visst finns det de som eftersträvar att leva ut en stereotypiskt norm för att de är osäkra på sig själva, men dit hör jag inte till. Jag hör inte till någonting, jag är ingenting, jag är bara jag. No more, no less.

Att lära känna någon tar en helt livstid, man blir aldrig klar. Så egentligen kan man aldrig dra någon över en kam.

Så fan ta dig. Verkligen, du kan inte tänka längre än vad näsan sträcker sig. Jag tycker om intelligens hos andra människor, någonting du tydligen saknar.

Fan ta dig. Din jävla korkade, fula idiot.

Har haft världens toppendag idag. Vaknade upp på helt rätt sida och kände mig som kung över världen, klarade av skolan finfint.
Träffade min tokdoktor, ska ta ett uppehåll nu för vi båda anser att jag mår mycket bättre, och det känns supernice :) Känns som att jag äntligen börjar ta tag i saker - och mig själv - på allvar.

Sedan gick jag runt på stan med Matilda. Råkade på något otäckt vis hamna bland en stor skara emoungar, då vi hade en vän som stod i röran. De var ungefär så jobbiga som jag kom ihåg dem, random folk kom fram och skulle krama mig för att jag hade söta kläder, och tiggde både pengar, cigg och godis. Det är lite kul att vara dryg ibland.

"Har du en cigg?"
"Inte till dig" *blåsa rök i ansiktet på*

Nej. Jobbiga ungar, som tror att social kompetens går ut på att prata så mycket som möjligt, högst av alla, när de egentligen inte förmedlar ett piss. Hur kan man prata så mycket utan att egentligen inte säga någonting alls?
Jag föredrar blyga människor då.

Jaja. Var på gaycafé ikväll. Kul, hade saknat Erik!
Ooooooch, jag har tråkigt nu. Jag vill gå på fest. Har inte varit festsugen på 100 år, men nu börjar det vakna till liv litegrann känner jag.
Nästa månad ska jag försöka att ta mig till Örebro :D Skoj, vill träffa nytt folk, komma bort från den här hålan, om så bara för en dag.

och nu hände någonting som fick mitt hjärta att ta ett stort skutt.

Cheerio!~