Nyvaken, försökte somna om men det ville sig inte.

Drömde massa skumma saker igen. Inget intressant dock.

Just nu känner jag mig på rätt pissigt humör. Irriterad och sur, hungrig och sugen. Men jag är så sjukt less på att alltid vara den fete i alla sammanhang, visst, jag erkänner, rent objektivt är jag inte världens fetaste kloss, men jag är och har alltid varit knubbig. Rund, rund överallt, svällande överarmar, gigantiska lår och bara allmänt rund.

Bleh. Jag vill inte vara med längre, jag vill ha en kram. Varför vill jag ha just hans kramar? Varför duger inte en vän? Varför kan jag inte få känna mig hel ensam? Vad är det för FEL på mig?

//Charambleu

*Note to self: Köpa filmen Ashes And Sand när jag har pengar till det.

Såg just den filmen på TV, fyfan vad bra den var.

Vore det kanske en idé att skrota mitt sociala liv helt och låsa in mig med bra film och bra böcker istället? Strunta i den jobbiga världen med allt jobbigt jävla folk som finns i den? Lite lockande, iaf för tillfället.

Sluta lek med mig nu. Jag hänger inte med längre, jag blir bara förvirrad och osäker. Jag vet inte ens om det är på riktigt, är det ett skämt på min bekostnad?

Just nu är jag lite irriterad för att jag bara äger så barnsliga kläder, önskar jag hade någonting mera.. tufft, slitna jeans och något horigt överplagg, med ett par snygga kängor på det. Mera hål i ansiktet, annan frisyr och svart gegga runt ögonen, sen skulle jag dansa av fettet på någon klubb.

Dessa idéer betyder nog att jag borde sova nu... annars kan det mycket väl sluta med att jag faktiskt börjar klippa i håret eller göra någonting annat knas. Rakade av mig ögonbrynen en gång efter att ha varit sömnlös för länge.

/Charambleu

Hej.

Trött, fet och allmänt äckligast i världshistorien.

Jag mår inte super.

"Festen" idag var ju inte direkt festig. Men det var mysigt ändå, jag gillade folket. Det var en kille med ögonfel där som sa till mig att jag var söt, då blev jag lite glad och sa att han också var det (han var gullig).

Men annars.. jag bara.. orkar inte. Jag är så otroligt fet, och jag bara fortsätter äta, och blir ännu fetare, och sedan får jag ångest av det och gör dumma saker och mår apa.

Om jag bara vore mindre så skulle allt vara okej, då skulle jag vara lycklig. Så nu slutar jag, nu slutar jag äta. Jag ersätter det jag måste med proteinpulver och måltidsersättningar, försöker kanske med ABCdieten igen.. för nu måste jag krympa, den här vidriga missbildade kroppshyddan äcklar mig, jag står inte ut, jag gör inte det.

Vill kunna skära mig på mina höftben, nå runt mina armar med fingrarna, få bort allt jävla fläsk på mage och ben, överallt, jag måste komma dit.

Caspian, vi ska klara det, älskling älskling, vad vore jag utan dig?

Jag tycker inte om kärlek, det blir aldrig bra och rätt. Jag vill bara ha någon här, bredvid mig, någons fingertoppar på mina axlar, närhet och kärlek. Varför ska allting vara så svårt? Önskar jag bara kunde fråga vem som helst "hej, vill du ha mig?" sedan så inleder man ett förhållande och SEN så lär man känna varandra. Även om det inte fungerar i slutändan kanske man får en bra tid ett tag. Gör varandra lyckliga åtminstone en stund.

Fast det funkar ju inte så. Och inte finns det någon som vill ha mig heller för den delen (nejnej jag är INTE ALLS bitter).

Jag hatar utseende, jag hatar MITT utseende, jag hatar att vissa är så jävla fina att det inte är klokt, och så fattar de det inte ens själva, jag hatar att jag inte har koll på vart jag har vissa människor, jag hatar mat och sötsug, jag hatar vikt, jag hatar fanimej allting just nu.

Vill bara kunna låsa in mig i ett slott med Caspian, stänga ute allt det fula, och tjacka bort mitt medvetande till ett behagligare ställe.

Vill ha pengar, vill ha råd till sprit NU, vill ha allevo, och rakblad skulle inte heller sitta fel. Det är lättare än knivar, tandade saker som segar.

Just nu har jag inte mycket livsglust. Hissen är på bottenvåningen, i helvetet ungefär. Jag vill bara dö, skrika och gråta, få kyssa någon. Värma mig i någons famn.

Tänker gå på gaykrog inom en snar framtid tror jag, det är kul, och jag finner någon slags störd bekräftelse i att bli utnyttjad (nersupt och antastad).

Jag kan fortsätta skriva in i det oändliga, eller hur?

/Charambleu

Nyvaken kille iz tired.

Vaknade imorse vid nio, sedan somnade jag om och råkade visst sova till.. tre O.o

Det var mys iaf! Jag älskar att sova, och jag drömde en massa mysiga drömmar om kärlek och fester. Sedan var det en tjej och en kille som dog, jag lade in en äppelbit i micron och den förvandlades till en pajbit helt random, men trots detta var det härliga drömmar.

Önskar jag kom ihåg mer, men men. Minns att kärleksbiten var superhärlig iaf.

Att vakna var mindre kul.

Verkligheten verkar liksom ännu sämre när man vaknar upp från en dröm där allting är bra, det är lite som att bli örfilad. "Sådär trevlig kan vardagen vara för vissa... men inte för dig, miffo!" Ungefär.

Såååeh.. ah.

Fest om ett tag, jag hoppas att jag får tillgång till sprit där, och dör i en alkoholförgiftning eller nått, och blir avskriven som en olycka. Om inte så får jag väl hoppas att det blir kul iaf, vilket det nog blir eftersom jag får massa mysigt folk.

Men åh, fan vad jag längtar tills jag får pengar. Har bestämt att jag ska köpa allevo fiber+ för.. är det 108spänn? Sen ska det mesta av resten gå till massa sprit. Det är bra, för då kan jag inte lägga pengarna på annat, t.ex godis, och sprit är alltid bra att ha. Måste ju ladda inför Caspians fina visit också<3

Har en kille som nog kan fixa ut till mig, det borde inte vara några problems iaf då han har gjort det förr. F ska sluta köpa ut till folk pga det finns folk som utnyttjar henne pga det, det är faktiskt klokt tycker jag och jag respekterar henne för det :)<3

Aja, kanske man ska fixa sig lite då?

//Charambleu

Ny blogg, här kommer jag!

Mest för att jag inte vågar logga in på anamia just nu, min kära moder Monstret kan upptäcka det, då min dator kraschat och jag får snylta på hennes fula lilla bärbara.

Dessutom känns det helt enkelt bara bättre med ett eget litet hörn.

So whats new.

Ingenting, egentligen. Mitt hisshumör är mer extremt än någonsin, kan pendla mellan dödslängtan och total livsglädje flera gånger per dag. Från att gråta till att bara le utan anledning.

Jag har blivit riktigt tjock, men jag vet inte... jag bara.. orkar inte. Jag orkar inte. Vad som än händer kommer jag vara ful och missbildad, så vad spelar det ens för roll?

Om jag äter bra (0-200kcal per dag) under längre perioder så tappar jag bara allting istället. Jag kan varken le eller gråta och allting blir meningslöst och tomt, då äter jag hellre och går sönder inuti, hellre känner jag det än ingenting alls.

Så ja, här sitter jag nu med 28kr lösgodis. Jag vill kräkas, gråta och skrika och krossa fönster med huvudet. Hur länge kommer jag orka med det här?

Jag vill bort.

Önskar så att jag hade tjack. Det inre lugnet, euforin man uppnår då, det går inte att uppnå på annat sätt. Och så är det aptitdödand.

Eller så hade alkohol fungerat bra. Sist jag hamnade på sjukhus så ville de lägga in mig, pga att jag hamnat där så många gånger nu, skriker om att ta livet av mig varje gång, för att de hittade sår och blåmärken, och för att jag tar alkoholdoser som mycket väl skulle kunna döda mig.

Spelar roll. Jag bryr mig inte, lär det inte vara så många andra som gör heller för den delen.

Imorgon ska jag på fest hur som helst. Jag hoppashoppashoppas det finns sprit, ska hur som helst inte äta innan, annars blir jag frustrerande alkoholtålig. Och jag blev lovad sprit.

För övrigt är kärlek jobbigt.

Jag blir inte klok på det, verkligen inte.

Det finns en kille, som jag gillar, vilket är ganska så konstigt egentligen, med tanke på att jag faktiskt inte känner honom sådär superbra öht. Men hans ansikte är helt fastetsat i min hjärna, jag blir nervös och blyg så fort han är i närheten och hjärtat slår alltid ett extraslag när han skickar ett sms. Får verkligen inte ur honom ur huvudet.

Han är galet overkligt fin, verkligen perfekt. Jag vill bara få vara nära honom. Ligga intill och kramas, prata. Stryka med fingrarna längs hans ansikte. Kyssa honom. Jag tror på riktigt att jag aldrig har sett någon så vacker som honom förut.

Varför är jag fet, ful och finnig? Världen är orättvis.

 Vet inte vad mer oinressant jag har att säga för stunden..

Jag avskyr att vara ensam. Jag mår så himla mycket sämre då, tankar och känslor hinner ikapp mig. När jag är med folk brukar jag vara duktig på att skjuta sånt ifrån mig och bara vara glad och positiv, skämta och sådär, inte alltid, men oftast.

Jag vet att jag inte lurar mina närmaste lika lätt, med plötsliga gråtattacker och andra skumma saker, jag vet att några oroar sig, att de undrar hur jag mår. Men det går inte att binda i ord, ingenting jag skriver eller säger kan få någon att förstå vidden av matrelaterad dödsångest, befrielsen i att supa ner sig fullständigt och hoppas på det värsta, skada sig, allting.

Ingen av alla jag känner skulle förstå det.

Utom Caspian.

Du som bara finns för mig och är underbarast i hela jävla universum, min ängel, min underbara vän, du är verkligen finast älsklingen min<3 Jag önskar du kunde vara här. Jag längtar så tills att få träffa dig. Jag har bestämt att vi ska bygga tält i mitt rum då :) MYSMYS<3

Krogen också!<3 ÅH, det kommer bli så bra<3

Blablabla.

Jag vill lyssna på musik, men det går inte för denna dator är sämst.

jag vill träffa Caspian, jag vill krama på fina killen och kyssa honom, jag vill vara hemma i F's säng och prata med henne och gosa med sötillern. Slutet på lovet var sjukt kul, jag, F och E spenderade en hel del dagar med att bara flumma runt. jag saknar det.

Nåväl. Livet är överskattat, men det är inte mina vänner. Som jag älskar, som är min motivation till att stanna kvar här fastän jag inte alltid har lust. Men vad ska man annars ha?

/Charambleu