Gårdagen blev vansinnig.

Hade så otroligt kul, min lägenhet blev helt smockad med människor.

Bjöd hem en random jag hittade i affären.

Blev full, och hade sjukt svårt att hålla tassarna borta från fina killen. Han. Är. Sjukt. Fin.

Som tur var behövde jag inte göra det heller. Jag antar att fyllestrul hit & dit inte spelar någon roll, på det stora hela. Det kan jag leva med. :)

Hm.. Mådde dåligt sen och översköljdes av dåliga impulser, jag antar att alkoholen hjälpte till att sudda ut mina gränser och spärrar också, låste in mig på min toalett och skar upp handlederna, svimmade i en pöl av blod.

Men någon dyrkade tydligen upp låset, och blev sedan hämtad av en ambulans. Kvicknade till på sjukan och fina killen var där med mig, vi mötte sedan fina killens kompis... fina tjejen :) och en annan mupp.

De var helt underbara, och vi gick hem till tjejen och knoppade, spenderade morgonen och förmiddagen där. Jag åkte sedan hem, och här väntade bästis på mig.

Vi glodde lite på Shrek och myste, tills hon åkte.

Tycker inte om ensamheten. Den driver mig till vansinne.

Lägenheten ser ut att ha råkat ut för en terrorattack. Cigarettaska, fimpar, skräp och tomflaskor överallt, kombinerat med spyalukt i hela lägenheten. Och dessutom var fina killen otrevlig mot min granngubbe (men det var för det första jävligt roligt, och för det andra helt rätt då guddjäveln bara klampade in i lägenheten utan att knacka eller så).

Mina handleder är gapande sår, och jag kan inte hjälpa att jag känner mig besviken över att jag överlevde mitt tafatta, alkoholiserade självmordsförsök.

Det vore så skönt att bara få ett slut på det här, allt. Bara få vila.

När mor kommer hem (imorgon) så vet jag inte alls vad som kommer att hända. Hon kommer att gå i taket, och det skulle inte förvåna mig alls om hon kommer försöka lägga in mig. Och jag tror nog inte att jag skulle ha så mycket emot det isåfall. Jag är så trött på världen, och att behöva bry mig om mitt liv.

Bättre lycka nästa gång, antar jag.