Suck. Nu är helgen snart över iaf, är jag glad eller ledsen över detta? Blandade känslor, så det är nog rätt likgiltigt. Jag vill att tiden ska gå framåt, och jag vet inte HUR många gånger jag har tänkt på självmord och drömt mig bort till inläggningar denna helg. Alldeles för ofta, nästan oavbrutet.

Men å andra sidan, så är det fruktansvärt jobbigt att behöva gå upp i morgon (återstår att se om jag klarar denna uppgift), låtsats behöva bry mig om skolan. Och att duscha kommer att bli en otrevlig upplevelse (men jag får väl skylla mig själv).

MEN å andra sidan, igen, så skulle det vara skönt att träffa lite folk igen, få röra lite på sig, och efter skolan så ska jag träffa folk, och köpa present åt F, vars födelsedag kryper sig närmre. Stimulation tycker jag om.

På fredag ska jag på RFSL fest tillsammans med en kompis jag inte träffat på länge! Och hon är en fruktansvärt mysigt, positiv och klok tjej, proppar mig alltid full av goda insikter och ett gott humör, hon är bra för hälsan. Hennes kille (som jag inte har pratat med, men sett, fruktansvärt snygg) kanske ska med också, det kommer bli superkul! Då ska jag minsann förfesta med en vodka också, fast inte hela, det är inte ett sällskap jag gärna vill skämma ut mig inför med en dunderfylla. Dessutom lär det ju finnas en massa bögar där som är mindre snygga, och jag vill inte förlora omdömet helt.

Lördagen dagen efter är det F's fest, och jag har en hel vodka till det med, plus det från kvällen innan (som bara det kommer vara mycket mer än jag behöver), och då har jag inte för avsikt att hålla igen.

Och på söndagen så ska jag på middag hos min nygifte låtsatsfar. Förutsatt att jag fortfarande lever då och är i ett hyffsat skick... så gissar jag fortfarande på att det kommer kännas som ett helvete både fysiskt och psykiskt, men så må vara!

Så ja.. skulle gärna bara spola över veckan till detta.

På tisdag ska jag till läkaren (för att säga att medicinen inte hjälper ett piss, att jag verkligen känner mig likgiltig inför allting, och kommer antagligen få förhöjd dos), och sen så ska jag träffa socialen. Kors i taket vilken rolig dag...

Barn svälter i Afrika, andra dör i hemska sjukdomar och bor på gatan. Men vad är det för fel på mitt liv? Vad har jag för anledning att må dåligt? Just nu känns det inte som att någonting fattas mig direkt, ingenting materiellt, inga personer (har så många underbara människor som jag älskar rakt igenom), och ändå... nej, jag vet inte. Det är bara konstigt.