Jag vill dö. Just nu vill jag bara dö, ångest från alla håll och kanter, inuti, utifrån, överallt. Jag svettas som ett jävla as, någon har lagt en stor sten på min bröstkorg som gör det svårt att andas, måste kippa efter andan och synfältet bli ofokuserat och luddigt. Jag brinner upp, jag dör, snälla låt mig få dö, låt mig få en hjärtinfarkt eller vad fan som helst.

Vill gråta, men den har fastnat i halsen, känns som att jag ska spy.

Tänk fina tankar. Tänk på Caspian och bästis, F och E, fina killen?, jag vill inte dö som en val. Jordens största däggdjur. Jag.

Tänk på att mysa i sängen med fina vänner framför någon bra film, och att prata om allt möjligt och bara känna sig mysig och glad, tänk på alla gånger jag kommer få skratta helt hejdlöst åt någonting roligt, tillsammans med någon. Tänk klubbar och alkohol, danser och kyssar.

Det finns vackra saker i världen jag inte vill förlora, inte än. Måste hålla mig fast vid det vackra.

Hur i helvete ska jag ta mig igenom den här natten? Jag vill bara få låsa in mig på toaletten och förstöra mig tills jag dör.

Jag vet inte vad jag ska göra..

/Charambleu

Just kommit hem från skolan.

Känner mig dödstrött, hungrig som in i helvete och ont i magen, och den låter som en jävla orkester.

Humöret.. well. Något åt det apatiska hållet, jag är bara less. Less på skola, ansvar, fulhet, ensamhet, att inte äta, att äta, egoistiska människor som hela tiden säger att ingen bryr sig om dem, fattar de inte vilken förlämpning det blir mot deras vänner? Vi bryr oss visst, men vad begär ni egentligen? Att vi ska skrota våra egna liv och ligga vid era fötter och gråta 24/7 för att ni inte mår strålande?
Grattis, ni är inte de enda här i världen med problem.

Less på livet, jag vill inte åldras. Kan jag inte bara få låsa in mig och sova bort resten av livet någonstans? Eller avlida stillsamt i sömnen, det här livet är ju bara ett enda hav av ångest och meningslöshet, och det är ju inte som att det spelar någon roll i slutändan iaf.

Vem kommer bry sig om 100år vad jag väger? Eller ens om jag levde osv. Totalt ovärt.

Ingenting känns speciellt logiskt i min värld, jag vet aldrig när jag ska må bra eller dåligt (mina enda garantier kommer i alkohol och tjack, vilket ju är rätt patetiskt), om jag ska orka eller inte. Det är som ett lotteri varenda gång, och jag är SÅHÄR trött på mina humörsvängningar.

Har bara lust att supa skallen av mig och dansa loss på någon krog, bli antastad och utnyttjad och allt det där som ändå ger mig lite bekräftelse.

Fyfan för ensamhet.

Men men, nu ska jag nog gå och göra någonting ovettigt tills R slutar, ska ta en promenad med honom som på gamla goda tider, och prata om allt möjligt. Jag har saknat honom rätt mycket faktiskt. Min bästa vän genom hela grundskolan.

Längtar tills du är här med mig Caspian.<3

/Charambleu

Hedvig är min nya kärlek, varför ska jag ha en kille när jag har min fantastiska supermobil, HUHH?

Jag är duktig, tom och ren. Låt det fortsätta så i all oändlighet, tack?

Ge mig slutet av månaden, ge mig pengar till allevo och sprit, NAO PLZ. Låt mig få släppa loss lite igen, jag skiter i om det innebär sjukhus eller alkoholförgiftning, det är det värt.

/Frusen men glad Edgar

Hemma från stan, bästis stannade hemma pga mensverk, kanske dyker upp senare, kanske inte.

Trevligt hade vi iaf, fotograferade med Hedvig och töntade oss, spanade in snygga killar på stan.

Nu är jag hemma. Uttråkad och känner mig ensam, och mina kläder har kletat sig fast i mig, nasty.

Trött är jag också, och sötsugen, bleh.

Jag hade iag gått ner sen igår, trots att jag failade lite på kvällen. Hooray!

Hoppas bästis kommer, jag vill inte vara ensam, vill ligga i min säng och krama på någon och kolla på film eller bara prata, och hon är bra på båda delarna.<3

/Charambleu

Idag är ganska så bra! Jag känner mig rätt bra, för bra för att låta mat förstöra det. Än, iaf.

Hade en okej skoldag, det blev slagsmål och en kille blev slagen blodig ;/ Det gillade jag inte, obehagligt, blod överallt var det. Men.. bortsett från det var det bra, jag hade det kul med Hedvig.

Har faktiskt rätt många klasskompisar som är okej, och många vill vara med mig, lite bra för självkänslan sådär. Känner mig rätt.. bra, idag, fet ful och motbjudande som alltid, men ändå, jag har en insida också, och den trivs jag lite med idag. Mitt sätt att tänka och känna, jag gillar det lite idag.

Blev inget möte med socialen idag, så nu har jag en massa tid att döda.. men vad ska jag göra? Är jag bara hemma kommer det sluta med något dåligt, så jag borde träffa någon, synd att alla slutar så sent bara. Klockan är fan bara kvart över ett, känns mycket senare.

Lästa F's blogg och blev lite ledsen. Märks att det förflutna verkligen påverkar en starkt..

Men jag vill ändå tro att jag har lämnat mitt förflutna bakom mig, en barndom i en alkoholistfamilj, att ha blivit sexuellt utnyttjad. En psykolog skulle säkert hävda att jag har obearbetade barndomstrauman, men w/e, jag känner inte att det påverkar mig längre. Det fanns en period då jag var helt uppslukad av tanken på hämnd, då jag konstant hade sönder saker, skadade mig själv, hatade alla och såg mig själv som ett offer. Men inte längre, jag har kommit över det, det som har hänt har hänt, och det finns ingenting jag kan göra åt den saken.

Så nu försöker jag att blicka mot en framtid full av kompisar, vilda fester och klubbar istället, ska även få skolan och framtiden att fungera på ett hörn. Även om det ibland är sjukt svårt att hålla sig fast vid det fina, så ska jag försöka. Det är inte så viktigt om jag lyckas eller inte, egentligen.

Jag ska fortsätta vara pojken alla ser mig som, den positiva optimisten, skämtandes och stöttande, som klär sig i färgglada kläder med svampbob-tryck och inte har några problem i världen, och som av misstag råkar dricka lite för mycket varje gång det blir fest. Jag gillar den rollen, även om det mestadels bara är en stor fet lögn. Jag borde ha gått teater i gymnasiet.

Kärlek lägger jag på hyllan, världen får lägga kärleken på de fina människorna som det är tänkt. Jag är den där fula som duger som bästa vän, men aldrig någonting annat. Får väl söka min bekräftelse via avskum som vill dra in mig på muggen på krogen, alltid något ändå.

Och vänner är det finaste på jorden, jag har så fina vänner att det är otroligt. Så VARFÖR kan jag inte sluta vara bitter över kärleken? Jag har så det räcker.

Kärlek Schmärlek.

Nu tror jag att jag ska skära upp min mage och hoppas på att fettet väller ur mig, det kanske funkar? Sedan ska jag åka ner på stan och träffa bästis blev det just bestämt.

Pusshejs

//Charambleu

Tjockisen failade lite på grannfesten.

Jag orkar inte bry mig, inte just nu, ingenting spelar ändå någon roll på det stora hela *hjärntvättad efter naturkunskapslektioner i skolan där läraren konstant påminner oss om att vi inte ens är små fisar i universum, så meningslösa är vi*.

Snart är nya mobilisen färdigladdad, YES, då ska jag döda tid med att leka med den en stund. Hon är superfin, jag ska kalla henne Hedvig. Min förra mobil hade aldrig något namn, men det ska denna lilla ögonsten minsann ha.

Saknar kärlek just nu. Jättemycket. Önskar han vore här och att allt vore som i fantasins värld.

Jag tänker på dig Caspian, tillsammans så kan vi ändå fortsätta.

/Charambleu

Skoldag is over. Känner mig pepp och stark, ingen jävel ska få sabotera mig nu... eller ja, ska upp på lite fest snart då grannen fyller år, hoppashoppashoppas jag slipper äta, på sin höjd lite sallad. Tror inte de tänker ta så stor hänsyn till vegetariska jag iaf, så det är ju bra.

Jag har kommit på att jag nog har bukfetma. Visserligen är jag rätt storvuxen överallt, knubbig sådär, men min mage är verkligen.. nej, har kollat bukfetma, och jag är ganska så övertygad om att det är vad jag lider av, lider, i dess sanna bemärkelse.

Men just nu känner jag mig för peppad för att sitta och gnälla över hur äcklig jag är, tänker istället använda det som motivation till att jobba på saken!

Jag SKA bli mindre, åtminstone mera normal, detta är äckligt. Men jag SKA fixa det. Gud vad jag längtar.

 Idag har skolan varit segt, och jag har känt mig väldigt självdestruktiv av mig, en känsla som fortfarande ringar kvar i min kropp, men allt har sin tid.

För nu ska jag först och främst gå till kiosen och hämta ut min nya mobil som kommit!<3

GAH vad jag har lust att dansa för övrigt, gå på klubb och supa skallen av mig, jag drömmer mig bort hela tiden.

/Charambleu

Vad tråkigt jag har, idag gör jag verkligen ingenting, går runt i morgonrock och är sugen på pepsi max, snart ska jag nog tigga pengar till en. Fast då måste jag fräscha till mig och gå ut också. Väntar jag lite till så blir det nog värt besväret snart.

Haha, killen som sa att jag var söt igår har börjat messa mig, att jag är söt och blablabla. Han borde gå till optikern,  kanske jag borde säga det till honom? Har inget intresse av honom dock så det känns lite olustigt samtidigt.

Det finns hemligheter, och min skam.

Vem som helst kan känna till mitt namn, men inte känna mig. Allt ni kan göra är att dra egna slutsatser, och tro och tycka saker. Men inte känna mig.

Egentligen kan man väl aldrig riktigt förstå en annan människa än sig själv, alla upplever världen på olika sätt med egna tankar och känslor, då borde ju allas verklighet vara individuell, och därför också omöjlig för någon annan att förstå, då de inte tänker och känner samma saker.

Då är det väl inte så jävla konstigt att alla människor säkert känner sig missförstådda ibland.

//Charambleu